|
Svenska kyrkans kyrkostyrelse har nu producerat den förväntade skrivelsen till kyrkomötet där man föreslår att det kristna äktenskapet skall omtolkas så att det öppnas för par av samma kön. Förslaget är underbyggt med ett teologiskt resonemang presterat av den teologiska kommittén. I dessa aktstycken framträder tre bärande principer för Svenska kyrkans vägval: isolering, hyperluthersk trostolkning och nationellt perspektiv. Kommittén redovisar öppet att Svenska kyrkan genom att "vidga" äktenskapsbegreppet isolerar sig från den världsvida kyrkan i historia och nutid, från sin egen tradition och andra kristna samfund i Sverige. Vad som möjligen kunde bekymra kyrkostyrelsen mer är att man isolerar sig från betydande grupper homosexuella.
Per-Olof Widell, en kristen jurist som länge arbetat för en förändrad syn på homosexualitet i Svenska kyrkan tillsammans med professor Holsten Fagerberg, representerar en i sammanhanget viktig grupp kristna homosexuella som accepterar och försvarar den bibliska synen på äktenskapet som gemenskapen mellan en man och en kvinna som en konstituerande förutsättning. Andra kristna homosexuella är tydliga med att den homosexuella läggningen är en kraft i deras person som de är kallade att hantera i ett liv i celibat inneslutet i Guds nåd. Rfsl och stora grupper homosexuella utan kristna förtecken ställer sig främmande för livslånga, trogna parförhållande som förenliga med den homosexuella livsstilen. De vill gärna se en sanktionering i kyrka och samhälle för promiskuösa gruppförhållanden. Kvar som en isolerad grupp som kan tänkas bejaka kyrkostyrelsens förslag och lära finns en grupp homosexuella för vilka Svenska kyrkan och dess lära och ordningar är av stor personlig betydelse. Vi får väl tänka oss att det i huvudsak är de som är anställda och har förtroendeuppdrag inom Svenska kyrkan.
Det hyperlutherska draget framträder i den teologiska kommitténs förslag som tydligt anstränger sig för att utveckla, inte som man kunnat förvänta sig, ett ekumeniskt resonemang i denna fråga som ju hittills inte skilt de kristna åt utan förenat dem, utan i stället en konfessionell, luthersk särmening. Men den lutherska läran ges i det här aktstycket en sådan bisarr och okunnig tolkning att Svenska kyrkan isoleras också från världens lutheraner. Teologin är här extremt hyperevangelisk på bekostnad av lagen (antinomistisk). Istället för att återge sanningen att luthersk bibelförståelse präglas av insikt om de två polerna lag och evangelium och deras samspel så undergrävs lagens ställning här till den grad att evangeliet om syndernas förlåtelse förlorar sin betydelse.
Kvar finns ett evangelium om en kärlek till nästan som handlar om att bejaka varje livsval - ett "evangelium" som i själva verket är ett stycke stenhård lag.
Sin okunnighet om luthersk teologi avslöjar kommittén när den skriver (s 48): "Luther motsatte sig bestämt att bibliska bud skall ligga till grund för samhällets ordningar. Detta brukar kallas 'lagens tredje bruk' och ses i luthersk tradition vanligtvis som en sammanblandning av lag och evangelium".
Följande gäller: enligt Luther styr Gud samhället genom den världsliga överheten. Den skall vägledas av sitt förnuft. I detta förnuft ingår självklart den naturliga lagen, den som finns sammanfattad i de tio budorden. Kyrkan tjänar samhället genom att undervisa om lagen så att den inte glöms av ett fördunklat förnuft. Överger överheten Guds lag eller lagstiftar emot den står den i uppror mot Gud och lojaliteten mellan överhet och medborgare upphävs. Detta kallas lagens första bruk.
Lagens tredje bruk handlar om huruvida en pånyttfödd kristen behöver hjälp av Guds bud och förmaningar för att göra sitt liv till en lovsång eller om detta endast sker spontant under den Helige Andes vägledning. Ett välövervägt svar på den frågan är att Andens gåva för en kristen människa finns både i hjärtat och i Skriften, så att hon med glädje ser Guds lag som Guds önskelista som hon gärna vill förverkliga som tack för rättfärdiggörelsen genom tron. Detta har inget med samhällets ordningar att göra, vilket kommittéteologerna fått för sig.
Att sådana pinsamheter finns i ett teologiskt arbete som i strid mot hela kristenheten och allt mänskligt förnuft vill ge grund för en exempellös omtolkning måste ses som en frukt av nationell isolering. Nästan uteslutande svenska 1900-talsteologer citeras. Normgivaren framför andra är Gustaf Wingren vars extremt antinomistiska teologi och historierelativistiska etik (eftersom Guds lag finns inskriven i människornas hjärtan skulle vi tro att majoritetens uppfattning ger oss kunskap om Guds lag nu) tas till intäkt för en ståndpunkt som knappast ens lärofadern själv skulle dela. "Fädernas kyrka i Sveriges land, kärast bland samfund på jorden" blev utrensad ur psalmboken för att den var för chauvinistisk och nationell. Om kyrkomötet faller undan för kyrkostyrelsens förslag och den försåtliga och okunniga teologi med vilken den underbyggs, så väljer Svenska kyrkan en väg som, med helt andra förtecken, är långt mer isolerad, hyperluthersk och nationalistisk än Eklunds psalm.
|
