Biskop Gärtner lyfte 1970 fram att det kinesiska tecknet för kris också betyder möjlighet. Då var det för att fokusera på möjligheterna att möta sekulariseringen i samhället. En god frukt av det blev t ex församlingars ungdomsgrupper som blev plantskolor för en kyrklig återväxt och nya kallelser till tjänst i Göteborgs stift.

Nu 40 år senare står Svenska kyrkan själv i en kris, som motsvarar 1970-talets andliga utarmning i samhället. Lika lite som det sekulära samhället för 40 år sedan frivilligt sökte sig tillbaka till sina andliga rötter, tycks merparten av kyrkopolitiker och präster vara villiga att göra det i dagens folkkyrka. Analysen är inte svår att göra, men vi ska inte stanna där.

Liksom man tidigare i kyrkans historia har tvingats fokusera på kärnverksamheten har vi också idag möjlighet att se vår mest centrala uppgift just nu: att arbeta för att inte också kyrkfolket dras med i avkristningen. Där detta inte kan ske genom den gamla svenskkyrkliga församlingen får det ske i annan form, t ex gudstjänstgemenskaper. När en herde för en gudstjänstfirande församling utan större svårighet kan förutse att han kommer att ersättas av en präst med obiblisk lära, kan han i god tid samla kyrkfolket till t ex bibelundervisning i enskilda kristnas hem. Genom att etablera en frivillig verksamhet i förväg, undviker man att den kyrkkärna som byggts upp under åren skingras för vinden. Där detta är försent kan lekmän själva ta initiativ att samlas.

Om målet är levande församlingar, som har förutsättningar att frodas också i framtiden, kan vi gå vidare och se hur vi kan bygga andliga hem igen.

1. Håll det omistliga i den egna traditionen levande. Om tillgångarna är t ex bekännelsetrohet, omvändelseförkunnelse och ett helgat och kärleksfullt personligt kristenliv så ska vi fördjupa dessa skatter och integrera dem i gudstjänster, samlingar och inneslutande av nya i gemenskapen.

2. Skapa en miljö där lekmän kan växa i uppgifter och ansvarskänsla. Gud ger nådegåvor som vi får försöka se hos varandra, så att de kan få komma till nytta.

3. Kyrkan är till sitt väsen mer än lokal. Vi odlar därför gemenskapen med andra. Missionsprovinsen fungerar så för en del. Vi uppmuntrar och stärker varandra.

4. Ge tillfällen att odla visioner och visa öppenhet för nya vägar att nå ut.

5. Ta vara på möjligheter att ge personer med ansvar i församlingen vidareutbildning. Dra nytta av institutioner, som t ex Församlingsfakulteten, Fridhem osv.

6. Vi slår oss inte till ro med att allt nu är bra, utan söker lära av egna och andras misstag, utvärderar och modifierar det vi redan håller på med.

7. Se rikedomen i mångfalden av personligheter i verksamheten och odla en medvetenhet om att allmänneligheten hör till Kyrkans väsen. Det är med denna utgångspunkt som en ny "folkkyrka" byggs upp på sikt.

8. Gudstjänstgemenskapens ledning, utvecklar och uttalar en tydlig vision och strategi för sin verksamhet och sätter konkreta mål mot att förverkliga sin strategi.

9. Etablera förtroende och trovärdighet genom ärlig kommunikation. Det får aldrig råda något tvivel om att det är trons folk som en präst är herde för, en predikant talar till eller en diakonissa betjänar. Ansvaret har vi inför Gud och inför Guds församling. Det ska märkas i våra uttalanden och handlingar. I verksamheten handlar det om att förankra idéer och att själv vara villig att delta i förverkligandet av dem.

10. Genom att bara börja är halva arbetet gjort.

Detta var några kortfattade tankar. Det finns säkert många fler hos er läsare. Det viktiga är att vi inte låter oss paralyseras av utvecklingen i Svenska kyrkan och frestas till resignation eller kompromisser med samvetet. Vi söker Guds ledning för vad hans plan är för oss i just vår tid. Mycket tyder på att vi mer är i en såningstid än en skördetid här i Sverige. Men vi har Skriftens löfte om att den som sår med tårar får skörda med glädje. Det nya templet kanske inte blir som "Salomos", men det är ändå ett tempel – Herrens tempel. Där två eller tre samlas i Kristi namn är han mitt ibland oss. Där lärjungar skapas och bevaras genom Guds ord och sakrament har Jesus lovat vara med till tidens ände.