|
I debatten har hävdats att kyrkan inte skall ha något med juridiken att göra. Därför skulle Svenska kyrkan med fördel avstå från vigseluppdraget från staten. En god och riktig tanke sådan som äktenskapsbalken nu ser ut. Något mer behöver kanske ändå sägas för att vi skall få en vidare bild av kyrkans och statens förhållande till äktenskapet och till juridiken. Härmed ett försök att något reda ut begreppen.
1. Historiskt har det funnits ett viktigt samband mellan kyrkans och statens äktenskapsbegrepp. Den Svenska staten har tagit över kyrkans kristna äktenskapsbegrepp. Fram till den 1 maj 2009 var det till den samlevnadsform som kan kallas kristet äktenskap som också borgerliga vigselförrättare "vigde" par. När partnerskapslagen infördes så kunde den inte föras in under äktenskapsbalken eftersom äktenskapsbegreppet inte ägdes av staten utan av kyrkan. Partnerskapslagen fördes istället in under socialbalken. För att lagråd och andra tunga juridiska instanser skulle kunna acceptera partnerskapslagen i äktenskapsbalken krävdes att åtminstone Svenska kyrkan accepterade en kyrklig välsignelse för partnerskap. När kyrkan lydigt följde den politiska agendan låg i den världsliga rätten vägen öppen för att föra in partnerskapslagen under äktenskapsbalken vilket resulterade i ett äktenskapsbegrepp som inte gör någon skillnad mellan vilka konstellationer av kön som finns i ett par. Rättshistoriskt kunde man hävda att statens äktenskapsbegrepp är lika beroende av kyrkan nu som för 100 år sedan, men med den skillnaden att Svenska kyrkan har ändrat sin lära och praxis. Felet är förstås att juristerna uppfattar att Svenska kyrkans kyrkomöte har behörigheten att ändra det till hela den historiska kyrkan och den världsvida kristenheten, ja, till hela mänskligheten av Gud anförtrodda äktenskapet.
2. Inom rättsvetenskapen använder man begreppen informativa utsagor och performativa. En informativ utsaga återger ett sakförhållande som redan föreligger. En performativ ändrar genom ordens blotta uttalade sakförhållandena. Så är orden i äktenskapsritualet performativ och ändrar på ett ögonblick sakförhållandena. De borgerliga vigselförrättarna har så performativt i samverkan med brudparet ändrat deras rättsliga status så att det av Gud från skapelsen givna äktenskapet upprättas. Samma sak sker förstås med präster i kyrkan som performativt i en och samma mening har förklarat ett juridiskt och ett kristet äktenskap som ingånget. Förr när par som vigts borgerligt kom till prästen och ville få välsignelsen skedde inget performativt, inget nytt rättsligt förhållande inträdde men väl en välsignelse från Gud.
Men vad gäller då nu? Jag menar att det som sker enligt den nya äktenskapsbalken är ett upprättande av en samlevnadsform, som inte längre är det heliga förbund som historiskt kallas äktenskap, eftersom den inte avgränsas till par av motsatt kön, utan det är fråga om partnerskap för alla. Det betyder i sin tur att, när ett par som ingått det nya slagets äktenskap borgerligt kommer till kyrkan för en vigselgudstjänst, där numera sker något nytt, ett nytt sakförhållande uppstår, nämligen att de ingår i det äktenskap, som är ett heligt förbund, förordnat och välsignat av Gud.
Som en följd av detta är det rimligt att präster avstår från att performativt medverka till att föra in par i det nya statliga partnerskapet för alla. Däremot skall de med hjälp av det goda vigselritual som finns 1986 års handbok medverka till att det kristna äktenskapet ingås. Kristna är också samhällsmedborgare och får finna sig i att stater är mer eller mindre ofullkomliga. Därför får de, så att säga, med hjälp av kejsaren ta emot det som kommer från kejsaren, och alltså ingå borgerlig äktenskapsregistrering, för att sedan från Gud ta emot det som kommer från Gud och i kyrkan med allvar och bävan liksom med glädje och fest ingå i det av Gud instiftade äktenskapet, som är inrättat vid människans skapelse, som skyddas av det sjätte budet och hämtar kraft i det äktenskap som Kristus har ingått med den Heliga Kyrkan.
3. Genom att Svenska kyrkan av historiska skäl i så hög grad är bärare av normer och former i svenskarnas folkliv så innebär Svenska kyrkans beslut om samkönat äktenskap att de som vill rensa bort heteronormativiteten, alltså varje signal och antydan om att heterosexualitet skulle vara mer normalt en homosexualitet, från vår kultur och samhällsliv, har fått ett stort hinder röjt ur vägen. Detta kommer att snabbt få följder för undervisning och verksamheter på daghem och skolor till exempel.
4. Till slut har staten och kyrkan också det rättsliga förhållandet gemensamt att alla dess offentliga företrädare och alla dess medlemmar kommer att rannsakas inför samma domstol och enligt samma rätt, nämligen inför Guds domstol och enligt Guds lag. För den som vill få del av Lammets bröllop är det värt att besinna.
|
