|
När kristna människor och församlingar idag söker en väg framåt så är de omgivna av två diken: å ena sidan en kristendom utan kyrka och å andra sidan en kyrka utan kristendom. Kristendom utan kyrka innebär att man som enskild kristen finner en väg framåt utan förankring i en kyrka som samlar församlingar och kristna till en gemensam bekännelse och lära och en ordning för hur den bekännelsen skall kunna upprätthållas och för hur det apostoliska ämbetet skall kunna överräckas och förvaltas under tillsyn.
Kristendom utan kyrka blir det när man lever som en främling i en yttre avfallen kyrka men inte har gemenskap i någon församling. Husandakter och bönegrupper, missionsföreningar och bönhusgemenskaper kan vara till stor välsignelse. Men utan tillgång till en yttre ordning som främjar Guds ord ibland oss och ger oss tillgång till rätt förvaltade sakrament blir det till slut en kristendom utan kyrka.
Av Matt 16 och 1 Kor 3 och 4 är det klart att Kristus grundade en Kyrka och ville att hans lärjungar skulle leva i gemenskap med honom genom den, burna och ledda av hans Ande. I längden blir en kristendom utan kyrkan kraftlös, egenmäktigt formad av enskilda människor och sekterisk.
Det andra diket borde inte locka någon - en kyrka utan kristendom. Allt som Gud bygger upp på jorden är åtkomligt för människor, också den yttre kyrkan. De yttre former som varit till stor välsignelse sedan apostlarnas dagar, det apostoliska präst- och biskopsämbetet, sakramentsförvaltningen och predikan, allt har människan makt att bemäktiga sig. Så kan människor alltså ta över en verksamhet som i det mesta ser ut och låter som vanlig kyrkokristendom men som till slut avslöjar sig vara ett mänskigt övertagande av det som tillhör Gud. Vi kan få en kyrka utan verklig kristendom. Så blir det om Guds ord endast används till dekoration och inte får vara det som råder och verkar i församlingen och det som formar församlingens bekännelse. Luther har lärt oss att där Gud bygger sin kyrka där bygger snart djävulen sitt kapell som kan se mycket snarlikt ut. En kyrka utan kristendom kan man inte nog varna för. Det hör till mest onyttiga som finns på denna jord och det kan förleda kristna människor så att vi får kristna utan tro. Steg för steg drivs nu vår älskade Svenska kyrka, som har varit till så stor välsignelse - och på sina håll fortfarande är det i enskilda församlingar - till att bli en kyrka utan kristendom.
Hur skall då en kristen människa göra? Skall man utträda ur Svenska kyrkan eller kan man med gott samvete stanna kvar? Den frågan är inte lätt att besvara. En sak står i alla fall klar att det som Jesus grundat och den Helige Ande verkar för är en kristendom med kyrka och en kyrka med kristendom eller som vi brukar bekänna: "en helig, allmännelig och apostolisk kyrka". Vad kan vi dra för slutsatser av det?
Man bör inte utträda ur Svenska kyrkan om man inte redan tillhör eller inträder i någon annan kyrklig gemenskap.
Har man förmånen att bo i eller arbeta i en församling i Svenska kyrkan där Guds ord ännu får råda skall man förstås vara både mycket tacksam och aktsam om det man har. Samtidigt behöver sådana församlingar genom präster och kyrkoråd göra klart utåt att man tar avstånd från de olika falska läror som Svenska kyrkans nationella ledning beslutar om och som samtliga biskopar, så när som på ett par, tycks stödja.
Tillhör man en församling som på olika sätt visar tecken på att vilja vara en kyrka utan kristendom då är förutsättningen för att kunna vara kvar att man också ansluter sig till någon bekännande kyrklig gemenskap där man får vara delaktig i att bekänna Guds ords sanning inför Gud och människor. Man kan välja att betrakta Svenska kyrkan som en samhällsfunktion och en del av vårt nationella arv som man vill vara med i för att fortsätta att vara tillhörig våra historiska kyrkobyggnader och kyrkogårdar. Tillhörigheten till Svenska kyrkan ger ju också möjlighet att kunna påverka den när Gud låter sådana tider komma då det finns en öppning för Guds ord.
De som flyr bort från en kyrka utan kristendom måste akta sig för att forma en kristendom utan kyrka. Genom dopet är kristna kallade att vara levande stenar i det andliga tempel som är Kristi kyrka i alla hennes full och renhet.
|
