|
En evangelisk kristen vet att Guds nåd inte köps genom några mänskliga prestationer den är ju redan betalad med det höga priset av Jesu lidande, blod och död. Men om Guds nåd nu inte behöver köpas betyder det ju inte slutet för varje from och god gärning bland de kristna. Just det faktum att det finns en fri tillgång till Guds överflödande nåd tack vare Jesus är ju faktiskt den bästa tänkbara anledning till ett liv i fromhet och lydnad för Gud.
"Att fasta och kroppsligen bereda sig hör till yttre tukt och ordning" skriver Luther i förklaringen till femte huvudstycket i Lilla katekesen. Århundraden av förkunnelse som har haft det goda syftet att vägleda Guds folk bortom de yttre bruken till ett allvarligt och rikt inre liv kan få oss att tro att Luther med sina ord om det "yttre" avser något som han kritiserar och avvisar. Men så är det inte.
Vad Luther menar här är att fastan inför en nattvardsgång hör till de självklara kristna bruken som, så att säga, är det minsta man kan begära av en kristen. Vi vet att Luther och andra reformatorer i ljuset och kraften av Guds ord gick till våldsamma angrepp på missförhållanden i kyrkan och fick mycket lagt till rätta. Samtidigt blir den lutherska reformationen totalt missförstådd om man tror att avsikten var svepa undan allt i kyrkans dittillsvarande liv och börja om från grunden.
För Luther fanns det vid sidan av missbruken en väldig massa av ett gott och rikt arv, ett bygge av silver och guld på Kristus-klippan som han självklart bejakade. Men som det ofta är så blir det självklara inte så mycket ordat om och vi, sena tiders barn, kan få för oss att varje yttre bruk skulle var något oväsentligt eller till och med obibliskt. Detta tankens och livets misstag har fört med sig den tragedin att de delar av Europa där reformationen fick fotfäste är mer sekulariserade än de länder där den katolska och eller ortodoxa kyrkan dominerar.
När nu fastetiden är inne finns det möjligheter för oss att göra gemensam sak med kristna runt om i världen som förstått att det finns ett sammanhang mellan yttre bruk och inre liv. I Svenska Dagbladet kunde man inför fettisdagen läsa om semlan att den är rest från en tid då människor i vårt land fastade inför påsken. Är inte det lite provocerande? Särskilt med tanke på hur samma tidning brukar skriva mycket om hur muslimer fastar vid Ramadan. Det finns ju faktiskt 10000-tals kristna i vårt land som låter de 40 vardagarna före påsk få sin särskilda prägel, också inom svenska kyrkan.
I hovet är det fortfarande så att kungen ser till att få de stora representationsmiddagarna avklarade innan fastan börjar. Det finns kristna ungdomar som medvetet drar ner på godisätande under fastan (vad är det annars för poäng med påskgodiset?).
Allvarligt talat så kan den yttre ordning som kyrkoåret är vara till stor välsignelse. För en luthersk kristen är förstås kärnan i fastetiden ett förstärkt bruk av Guds ord genom passionsandakten, betraktande av vår Herres Jesu Kristi lidande och död, som är själva livsnerven i tillvaron. Men det är också en nyttig övning att i kärlek till honom som avstod från allt för vår skull avstå ifrån något av det jordiska. Enligt kyrkans tradition har det handlat om kött och sötsaker bland annat. Fastetiden är en årligt återkommande frihetskampanj då vi som kristna kan bli uppmärksammade på de beroenden som kan sätta våra liv i bojor.
Sprit och tobak hör ju till det som kan blir verkligt skadligt men allt ätande och drickande som syftar till att mätta hjärtats hunger och törst, som syftar till att trösta och lugna kan skapa ohälsosamma beroenden. Men det gäller inte bara näringsämnen. Tidsfördriv som TV och spel av olika slag kan märkligt forma våra vanor så att de stjäl tid både från Gud och medmänniskor och binder oss i beroende. Ofta omärkligt för oss själva drivs vi i olika grad av vårt behov att få uppmärksamhet och bekräftelse. Att under fastan öva sig i ett liv i ökad tystnad och stillhet kan för en och annan var välgörande.
Då kan jag återigen upptäcka att den livsavgörande bekräftelsen är att Gud älskar mig så att han utgivit sin enfödde son för mig. En rätt fasta, med minskad konsumtion av världsliga ting och ökad konsumtion av Guds ord kan i bästa frigöra människan att få resurser över för medmänniskor både när det gäller uppmärksamhet, tid och pengar. Då blir det en rätt evangelisk fasta.
|
