Hittills under året har vi fått en lång rad exempel på hur liten och hjälplös människan i själva verket är. Även om våra möjligheter och kunskaper vidgats betydligt på grund av omfattande utveckling och forskning står vi oss fullkomligt slätt inför krafterna i naturen. Vem kan hindra en jordbävning eller ett vulkanutbrott?! Naturkatastrofer kan däremot på ett ögonblick rasera allt det vi byggt upp. Gång på gång har vi blivit påminda om att människan står rådlös vid havets och bränningarnas dån (Luk 21:25).
I ljuset av Bibelns ord kan vi förstå att Gud vill säga oss något genom det som sker. Han vill skaka om oss för att vi ska inse vad som är det enda nödvändiga: Att söka nåd, förlåtelse och frälsning hos Jesus. Mitt i den osäkra värld vi lever i förkunnar Bibeln för oss att det finns en säker tillflyktsort: Hos Gud som har skapat himmel och jord, ja hela det ofantliga universum. Hos Honom är man trygg och behöver inte oroa sig. Vad som än händer kan det inte göra oss verklig skada. En tillflykt är han, urtidens Gud, och här nere råder hans eviga armar, förkunnar Mose (5 Mos 33:27). Och psalmisten talar om att Gud är en väl beprövad tillflykt. Därför skall vi inte frukta, om än jorden skakar och bergen störtar ner i havsdjupet, om än havets vågor brusar och svallar, så att bergen bävar vid dess uppror. (Ps 46) Ett ord rakt in i vår tid!
Här har kyrkan och enskilda kristna en viktig kallelse och möjlighet i att vittna om det enda som bär när allting annat vacklar. Världen behöver trygga kristna som med sina ord och sitt liv vittnar om Guds trofasthet och kärlek. Samtidigt kan det här bli tydligt att otack är världens lön. Många vittnar om att människor gärna kan instämma i eller respektera ett allmänt tal om Gud, men att man blir avvisande när Jesu namn och sanningen om att Han ensam är vägen till Gud nämns. Detta är i och för sig inget överraskande, Jesus har förutsagt att det ska bli så.
I Matt 24 talar Jesus om tecknen på denna tidsålders slut: Falska Messias som vilseför, krig och jordbävningar, förföljelse mot kristna, falska profeter som bedrar många och tilltagande laglöshet som får till följd att kärleken kallnar hos de flesta. Vi känner igen detta. Samtidigt försäkras vi om att den som håller ut intill slutet skall bli frälst och om att evangeliet ska bli predikat till ett vittnesbörd för alla folk innan slutet kommer. Utifrån detta kan vi se några kallelser:
1. Att kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga (Jud 3). Detta sker både genom att oförtröttligt förkunna och hålla fast vid hela Guds ord och genom att avslöja och varna för det falska och vilseledande. Båda delarna är nödvändiga.
2. Att vara beredda att lida smälek för Jesu namns skull, något som apostlarna var glada för (Apg 5:41), och be för och stödja de förföljda trossyskonen.
3. Att vara uthållig och ha blicken på Frälsaren och det eviga målet. Liksom för Abraham, Sara, Isak och Jakob m fl behöver det vara levande för oss att vi är gäster och främlingar på jorden (Heb 11:13). Det ger nödvändiga perspektiv till våra val och prioriteringar.
4. Att stå med i missionsuppdraget. Ett ofattbart stort antal människor känner inte Jesus som sin Frälsare, många har inte ens hört om Honom. Vad kan då vara viktigare för oss än att få vara med om att vittna om honom och sända evangeliets budbärare?! Än är det tid och möjlighet att arbeta, men vi vet inte hur länge!
Hur kan detta vara möjligt? Inte i egen kraft, men i Guds kraft, genom Guds Ande (Sak 4:6). Därför är det inte minst viktigt att församling och enskilda rustar sig med Guds ord, det ord som den helige Ande verkar i och genom. Om våra hjärtan får vara fyllda av Guds ord får det också positiva konsekvenser för omgivningen. Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen, säger Jesus (Luk 6:45). Så får vi under alla omständigheter hålla fast vid att Jesus Kristus är densamme i går och idag och i evighet (Heb 13:8).
