|
”Vi måste rätta vårt tänkande efter hur det faktiskt ser ut i världen.” Så säger i en intervju Eva Brunne, vald att vara biskop i Stockholm. Med anledning av att söndagen allt mindre blir en gudstjänstdag för dem som har ansvar i Svenska kyrkan och kyrkorna alltmer töms på besökare, har Kyrkans Tidning intervjuat biskoparna. Om biskoparna – om än i varierad grad – ger upp söndagen som gudstjänstdag, förlorar kyrkan sin kontakt med både skapelseordningens sjudagarsvecka och med söndagens stora gemensamma firningsämne: Kristi uppståndelse. Eva Brunne visar tydligt vad som är ledstjärnan i hennes tänkande: anpassning till den här världen/tiden. Hon har ingen tanke om att återföra kyrkan till vad den är ämnad att vara.
Genom detta har vi fått ytterligare ett exempel på den allt snabbare nedmonteringen av Svenska kyrkan som kyrka och dess anpassning av organisationen till ett sekulariserat folk som vänt Gud ryggen.
Johannes döparens dag och Apostladagen
Det finns ännu en kvarleva, som vill samlas till gudstjänst också de två kommande söndagarna med ovanstående namn i tron att Kyrkans Herre menar något med detta. Johannes döparen var förutsagd redan av profeten Jesaja. Och så tidigt som i sin mamma Elisabets moderliv var han uppfylld av den Helige Ande som tecken på Guds kallelse. Fylld med ”Elias Ande och kraft” trädde han fram och tillämpade profeternas budskap i sin tid. Folkets synder blev avslöjade och ett stort behov av förlåtelse väcktes. Han fick också förmedla denna förlåtelse i kraft av den kommande Messias, som han nu pekade på och som förmedlades genom det ”interimistiska” johannesdopet. Det dopet förrättade han i närheten av den plats, där en gång Elia och Elisa hade gått över Jordan före Elias himmelsfärd. Det var här Elisa hade kommit tillbaka, slagit på vattnet med Elias mantel och vattnet hade stannat i Jordan. Torrskodd kom han tillbaka till profetlärjungarna, som förstod att Elias Ande nu vilade över honom. När Johannes döpte Jesus kom Guds Ande ner i gestalt av en duva för att Johannes och de som var där skulle förstå att nu har den messianska tiden kommit, Guds Ande vilar över Sonen.
Jesu verksamhet fram till döden och uppståndelsen var uppfylld av undervisning med en lång rad bekräftande tecken och under, som fyllde samtiden med oerhörd förundran. Men det var också en annan sak han gjorde: han förberedde för ett apostoliskt ämbete i sin kyrka. Han undervisade, utrustade och sände sina apostlar. När de mottog Anden var detta både ett tecken på att de var kallade och det som utgjorde kraften i deras ämbete eller uppdrag. Genom dem skulle det messianska gudsriket proklameras genom att de förkunnade Kristi död och uppståndelse. Detta apostoliska ämbete upphörde inte med apostlarna. Nya testamentet visar mycket tydligt att det har en fortsättning i kyrkans präst- och biskopsvigningar av män, som den kristna församlingen utsett. Det är apostladagens ärende.
Döparen och Brunne
När vi hör Eva Brunne tala om att ”rätta vårt tänkande efter hur det faktiskt ser ut i världen”, handlar det om att kyrkan anpassar sig till en sekulariserad värld. Om Johannes döparen hade trätt fram på 2010-talets arena i västvärlden hade han kanske haft ett ord till sina ”medprofeter”: präster, biskopar och predikanter, om att förkunna ett budskap med tanke på ”hur det faktiskt ser ut i världen”. Sannolikt skulle Johannes ha sagt något om den väldiga förförelse som det innebär, när skolbarn/-ungdomar i västvärlden samfällt får lära sig att det inte är någon Gud som ligger bakom skapelsen utan slumpen. Sannolikt skulle Johannes i intervjuerna, som media hade med honom innan han tystades, sagt något om de barnamord som äger rum på världens sjukhus (en uppgift säger över en halv miljard under 2000-talet första tio år). Sannolikt skulle han säga något om missbruket av söndagen, vilodagen och gudstjänstdagen. Sannolikt skulle han inte vara otydligare om äktenskapet än han var hos Herodes Antipas. I alla tider har Guds profeter talat till sin samtid om det som gäller den ordning som Gud stiftat i äktenskapet mellan en man och en kvinna.
Många av dem som kom till Johannes vid Jordan fick höra om sina ekonomiska synder, hur de på ett orättfärdigt sätt skaffat sig ekonomiska fördelar. Johannes skulle haft mycket att säga in i vårt samhälle.
Det apostoliska ämbetet
Apostlarnas första och heligaste uppgift var att som ögonvittnen förkunna Jesu uppståndelse. Till det skulle de förkunna syndernas förlåtelse i kraft av Jesu död. Alla som ångrade sina synder skulle höra detta. Så skulle de i Andens kraft vittna om Jesus. Och det är det fortsatta ämbetets Andefyllda uppgift. Men vi behöver inte hoppas på att Johannes döparen ska återuppstå. Det apostoliska ämbetet inkluderar detta profetiska uppdrag. En äkta förkunnare ska i Andens kraft predika både lag och evangelium, dom och nåd.
Om den politikerstyrda kyrkan tillsammans med dess biskopar stänger dörren till prästvigning av dem som i Johannes döparens och apostlarnas efterföljd är redo att förkunna allt Guds rådslut, så måste andra ta ansvar för att de blir vigda. Kyrkan har förr sett väckelse- och förnyelsetider, då Anden varit på färde med himmelsk kraft – som vid Jordan. Men det har alltid varit kopplat till att Kyrkans Herre kallat och utrustat Andens män, som förkunnat Guds ord i profetisk kraft. Men när politikernas kyrka fortsätter att viga till det apostoliska präst- och biskopsämbetet sådana som enligt apostlarnas ord inte kan vigas, då kommer dessa ”vigda” personer inte i någon Andens kraft. Många av dem blir istället röst åt ”den gamle ormen”, lögnaren, som sade: ”Skulle Gud ha sagt …?”. Vad betyder vänskap med världen, när domens dag är inne? Att här gå mot strömmen kan som för Johannes kosta mycket pga. en kvinnas vrede. Vad är vi redo att betala för att göra Guds vilja och vara redskap för Andens kraft?
|
