|
Ingen som på det ena eller andra sättet – på plats eller via TV – upplevde det kungliga bröllopet kommer någonsin att kunna glömma det. Försommarens fägring, den festliga prakten, det ädlaste i kulturen och, framför allt, glädjen och värmen som strömmande från brudparet och tillbaka till dem från väldiga folkmassor, allt har gjort outplånliga intryck på miljoner. Människor med vitt skilda intressen och uppfattningar, ålder och samhällsställning, alla kunde för en stund förenas i att vi alla upplevde ett slags familjeband som knöts till vårt kungahus och dess nyaste medlem, Prins Daniel.
Det nya IT-samhällets mäktiga, mediafolk, marknadsförare och politiker, alla vet de vilket oskattbart värde det ligger i att kunna nå så många och beröra dem så djupt som nu skedde vid det kungliga bröllopet. Också bland de tusentals termiter i media och politik som dag och natt knaprar på för att underminera allt bestående i vårt samhälle uppstod en motvillig paus. De som börjat ge upp hoppet om att den svenska monarkin skall kunna överleva fick sina vildaste drömmar överträffade av den manifestation av folkligt förankrad konstitutionell monarki som blommade ut i huvudstaden. Inget politiskt parti eller någon annan rörelse i vårt folk kan komma i närheten av något liknande.
Men nu var ju bröllopsfesten inte alls riktad mot det ena eller andra utan bara ett positivt utflöde av en historiskt given ordning, fast förankrad i den grundlag som förenar oss som medborgare i Sverige.
Sedan 1700-talets senare hälft har vi upplevt en samhällsutveckling som drivits fram av olika motsättningar – kamp och kompromisser har drivit vår samhällsutveckling. Den som har velat stora förändringar har pekat på missförhållanden, fått med sig massorna i den kritiken och så samlat makt att förändra.
Så har andra samlat sig till motstånd och inte sällan demoniserat meningsmotståndare och skrämt upp de egna. Kungamakten har utmålats som en farlig fiende till arbetarrörelsen och till demokratin. Ibland har det funnits grund för den kritiken. När nu en man med djupa rötter i svensk allmoge, bland arbetare och småbrukare, med föräldrar som varit tjänstemän i välfärdssamhället, gifter sig med Sveriges tronföljare, kan det betyda att vi står inför ett stort skifte i debatten. Meningar och grupper som stått mot varandra kan plötsligt förenas.
Den ledande socialdemokratiska politikern Nalin Pekgul skriver i sin blogg följande uppseendeveckande kommentarer till det kungliga bröllopet:
Jag tillhör ett parti som traditionellt verkar för monarkins avskaffande. I en förgången tid då kungen representerade ett odemokratiskt statsskick var det en mycket viktig och rakryggad ståndpunkt. Men idag är den förlegad. Monarkins roll i dag är att representera vårt demokratiska land och folket i Sverige och det finns starka skäl att tro att monarkin faktiskt kan stärka demokratin framöver.
Vi har sett det hända förr, till exempel när den unga spanska demokratin utmanades i början av 80-talet och de demokratiska ledarna hukade skräckslagna var det den spanske kungen Juan Carlos som stod upp för demokratin…
Om Victoria vill skulle hon kunna bli en överbryggande och samlande gestalt som förenar alla som bor i Sverige kring grundläggande demokratiska värden. Sverige lider faktiskt brist på den typen av integrerande symboler och politiken har hittills inte lyckats skapa ett självklart centrum för alla. Hon skulle på samma gång få ursprungssvenskarna att känna trygghet och få nysvenskarna att identifiera sig med sin nya nationalitet.
För kronprinsessan och fosterlandet!
Vad Pekgul ger uttryck för är vad man kan kalla ett syntetisk tänkande. Det betyder i det här sammanhanget inte konstgjort, utan att man ser en sak från många sidor, att det tar fasta, inte på vad som skiljer, utan det som förenar. Ett syntetiskt tänkande, som inte eldar på alla de motsättningar som under 1900-talet ledde till så många krig, revolutioner och inbördeskrig, utan som försöker tänka efter och eftersträvar mognad och långsiktigt hållbarhet det är något att sträva efter och att bedja om och att efterfråga bland dem som i höst skall väljas för att stifta lagar och styra vårt samhälle. Det viktigaste i ett samhälle präglat av syntes och mognad måste vara insikten om att långt viktigare än materiell välfärd, makt och teknologi är goda och nära relationer, just det som blev en sådan förenade och sammanhållande kraft vid det kungliga bröllopet.
|
