|
Som kristna kan vi ha valt att rösta på olika partier. Kyrka och Folk har dock länge rekommenderat att man utnyttjar möjligheten att personrösta på kandidater som man har förstått önskar driva saker i rätt riktning. Men om en av huvudfrågorna i årets riksdagsval sägs vara skattepolitiken, hur kan man då resonera?
Man kan se detta utifrån några olika perspektiv. Den första aspekten vi tänker på är människosynen. Från Bibeln lär vi oss att Gud har gett varje människa ett unikt och okränkbart värde. Samtidigt lär oss också syndafallet att människan föds med ett syndafördärv, som kan ta sig uttryck i egoism och girighet. Politiken kan vara ett sätt att hålla avarterna av en fri marknad i styr. Risken är annars att de som har behov av hjälp hamnar i en nöd som man ur kristen synvinkel vill undvika.
Detta gör att vi kommer över till överhetsperspektivet. Förutom kyrkans diakoni behövs en stat som ger en grundläggande medborgerlig trygghet och för det krävs skatter. Edmund Burke skrev i sin bok ”Reflektions on the Revolution in France” om överhetens faderliga omsorg. Enligt fjärde budet ska vi förutom att hedra våra föräldrar också ge överheten vad den ska ha. Överheten är given av Gud och finns i alla samhällen. Att göra revolution brukar leda till nya grymma regimer. Att kunna skifta makthavare genom fria val är därför ett smidigt sätt att tillmötesgå nya behov som uppstår i landet på ett fredligt sätt.
Med detta sagt kan vi också konstatera att politiken kan gå för långt. När överheten tar ut så mycket skatt av medborgarna att man i detalj, med ekonomiska styrmedel, kan göra det svårt för småbarnsfamiljer att välja att ta hand om sina egna barn, när man kan hindra konfessionella friskolor från att på schemalagd tid ge kristen undervisning och uppbyggelse osv då har man passerat en gräns. Gränsen blir än mer tydlig när man tvingar igenom ett genderperspektiv i alla utbildningar på exempelvis Uppsala universitet. Man får associationer till Sovjet där man hade en marxistisk överideologi som skulle genomsyra allt.
Utifrån ett kristet diakonalt perspektiv var nog många tidigare skeptiska till de nyliberala tankarna om en minimal stat, med ytterst begränsat skatteuttag. Man ville inte se sociala och ekonomiska klyftor växa på ett orättfärdigt sätt. De flesta kristna i Sverige accepterade ett solidariskt samhällssystem och gör nog så i grunden fortfarande. Men när politikerna använder de pengar vi betalat in i skatt för att kringskära vår föräldrarätt och friskolors etableringsrätt på ett sätt som i sin tur begränsar möjligheten att utöva vår tro, då undergräver man den moraliska grunden för det nuvarande höga skattetrycket.
Ur detta perspektiv kan man tänka att man som kristen kan överväga att rösta på dem som utlovar lägre skatter. Ju mer medborgarna kan bestämma själva desto större frihet har de att utforma sitt liv, sin barnomsorg, skola, sjukvård osv utifrån egna medel. Kristna värderingar kommer i kläm när det är politiker som styr över merparten av de pengar vi arbetat ihop. Om vi säger att en hantverkare tar 300 kr i timmen, då går cirka 100 kr bort i arbetsgivaravgift, 80 kr i inkomstskatt och när han sedan ska handla för dessa 120 kr betalar han 30 kr i moms på en produkt där butikspersonal, butiksägare, transportföretag, grossist, förädlingsindustri och bonde dessutom redan har betalt samma skatter som lagts ovanpå det pris som han får betala. Det han slutligen får i en vara har egentligen, bortsett från skatter, ett värde av enstaka tior. Enstaka tior är alltså vad han får kvar av de 300 kr han arbetade ihop. Vi fattar egentligen inte hur styrda vi är.
Sedan är det en annan sak att man utifrån kristna värderingar vill avhjälpa nöden hos medmänniskan. Men i en situation där liberaler och socialister väljer att använda offentliga medel för ideologisk styrning i överkant då behövs en reaktion. Om man begränsar den privata och andliga friheten vi i sekler kunnat ta för givet då kan man fråga sig om den generella välfärdspolitiken verkligen är det bästa alternativet. Om den blir ett redskap för att diskriminera kristna, då är det bättre att vi betalar så lite skatt som möjligt. Det finns olika förslag som för i rätt riktning. Ett bra förslag som tillgodoser både diakonins behov av större medel och den enskilde kristnes behov att kunna rikta sina ”skattepengar” är möjligheten till avdrag när man donerar till ideell verksamhet. Denna möjlighet gör att vi får helt andra möjligheter att stötta förskolor, utbildningsstipendier, sjukhus mm med en kristen huvudman.
|
