|
Nyligen fick jag vara med om att en biskop skulle leda en enkel andakt. Då det var de sista dagarna i oktober valde han att anknyta till Den helige Mikaels dag. Vi skulle sjunga Svedbergs klassiska psalm om änglarna: ”…Guds änglar från vår barndomsdag oss följer och bevarar”. Innan vi sjöng den versen kände sig den gode biskopen i den politiska församlingen (kyrkomötet) föranledd att säga att versen kunde föra våra tankar kring spridda tavlor av änglar som skyddar små barn som går längs avgrunder – ”en djupt förljugen bild”.
Nu kan jag förstås inte vara säker på varför han sade så, möjligen hade han i likhet med den forne biskopen i Skara och i Uppsala fått gåvan att skåda änglar så att han verkligen visste. Men det som framkom i hans fortsatta, spontana betraktelse var att vi hellre skulle tänka oss änglarna som förebilder i kampen för rätt och rättfärdighet.
Ja det är ju inte fel i sig men varför måste tanken på skyddsänglar vara förljugen. Sannolikt står vi här inför ett exempel hur det blir när varje del av tillvaron skall politiseras. Politisering handlar inte bara om att allt fler områden av livet skall underkastas lagstiftning och styras av de demokratiska beslut som folkvalda politiker fattar. Nej politisering innebär också att människor medvetet eller omedvetet börja tänka politiskt också på områden som till synes borde ha rätt lite med politik att göra. Det finns två viktiga förutsättningar i den här politiseringen. Den första brukar kallas konstruktionism – det är en grundläggande filosofisk tanke om tillvaron att i de närmaste allt det som vi uppfattar omkring oss och inom oss är en konstruktion av den mänskliga tanken. Och man kan därför få för sig att den tanke som konstruerat allt ifrån änglar, till familj, manligt, kvinnlig, ditt och mitt, kropp och själ, har haft en politisk baktanke med allt.
Det andra dominerande inslaget i det politiska tänkandet är marxismen, inte den som fick människor att för hundrafemtio år sedan bilda partier och sedan göra revolution och försöka skapa paradiset på jorden genom proletariatets diktatur. Utan snarare Karl Marx mer vetenskapliga teorier. De handlar bland annat om att historien drivs framåt av kampen mellan förtryckare och förtryckta. Förtryckarna är alltid onda rakt igenom och de förtryckta är alltid goda alltigenom. Varje tänkande människa skall således avslöja förtryckarnas alla härskartekniker och så ställa sig på de godas och förtrycktas sida. Mot en sådan bakgrund blir bilden av skyddsängeln och de små barnen ett exempel på förtryckarnas härskarteknik som istället för att politiskt ordna ett samhälle där gemensamma resurser satsas på barnskydd och barntillsyn, föreställs detta kunna skötas av påstådda skyddsänglar! Bilderna och sångerna om änglar som skyddar barn främjar alltså inte en politisk agenda. Det kan möjligen änglar som stridsmän göra om det nämligen förstås symboliskt som en sanktion att med alla medel föra kampen mot ondskans makter. Dessa onda makter skall förstås inte förläggas till någon skum andevärld, typ synden, döden och djävulen utan de förutsätts vara patriarkatet, kapitalet och annat som är nåbart för den politiska kampen.
Också inom pedagogiken, bland dem som utbildar dem som skall utbilda våra barn, bland psykologer och många andra akademiker som utbildas för att hjälpa människor finns den här politiseringen. Det gör att forskningen långt ifrån alltid är förutsättningslös. Den formas inte sällan för att fylla ett politiskt syfte. Vad de marxistiskt färgade tänkarna glömmer är att också de fattigaste och minsta som verkligen kan behöva politiska reformer och har all rätt att kämpa för sina rättigheter, också de kan hämta tröst och glädje av ett budskap om skyddsänglar.
Till slut måste ju målet vara, både när det gäller vårt utforskande av den här synliga världen, att utforska människan till kropp och själ och när det gäller att förstå den osynliga världen att vi söker sanningen och är öppna för den oavsett vad den sanningen kan ha för politiska följder. Olof Palme sade en gång: ”Verkligheten är vår värsta fiende.” Det finns nog många som i olika lägen måste tänka så. Men den som förtröstar på en levande Gud vet att den som ytterst håller allt i sina goda och mäktiga händer är vår himmelska Fader. I ljuset av den verkligheten är det inte alls givet att barnkammarens gripande tavlor med skyddsänglar är förljugen.
|
