|
Jesus gav en gång sina lärjungar ett stort löfte, som kan ses som ett adventslöfte inför det nya kyrkoåret: ”Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?” (Luk. 11:13) Jesus talade i avskedstalet kvällen före sin avrättning om Hjälparen, som skulle komma, ”en annan Hjälpare”. Den hjälpen som Kristus under tre år gett sina lärjungar skulle nu komma i en ny form, genom den Helige Ande. Samtidigt sade han om Hjälparens ankomst: ”Jag skall komma till er.” (Joh. 14:18) Genom Anden är Jesus närvarande i sin församling. Där Jesu närvaro är tydlig och där Fadern förhärligas, där är Anden verksam. Tre avgörande perspektiv på detta ska lyftas fram.
En andefylld förkunnelse
Överallt under kyrkans historia, där Guds rike gått fram och där människor kommit till tro har förkunnelsen spelat en avgörande roll. Den kan ha framträtt under ganska olika former. Men den har alltid kännetecknats av att människor uppfyllda av den Helige Ande har förkunnat Guds Ord. Den äkta förkunnelsen har alltid kännetecknats av att vara ett tydligt budskap in i tiden om Skaparens kärlek, så att varje människa kunnat se sig som skapad och älskad av Gud. I visshet om att den Heliga Skrift är Andens ord, har goda förkunnare burit fram Guds ord som lag och evangelium: 1) som lag så att det blivit klart hur hjälplöst förlorade vi är utan Guds räddning i Kristus och 2) som evangelium så att Guds frälsning i Kristus, räckts fram som en fri gåva. Det har varit en förkunnelse som har ”träffat”. Det var det som hände på den första pingstdagen, när Petrus predikade. Det allvarsamma i att vara en människa som inte tar emot Kristus ställs fram i äkta förkunnelse. Det blir tydligt att det har med evigheten att göra. Men den goda predikan stannar aldrig där. Den målar Guds kärlek i Kristus, korsfäst för vår skull, på ett sådant sätt att det når fram som ett glatt budskap, en tröst, som skapar tro, nytt hopp och en äkta glädje. Andefylld förkunnelse visar vad korsets kraft betyder i den enskilds vardagsliv. Äkta förkunnelse behöver inte tala så mycket om Anden, men Anden verkar genom den.
Den främsta nådegåva en förkunnare kan äga och be om är profetians nådegåva, gåvan som gör att lag och evangelium aktualiseras och blir levande för dem som lyssnar. Den gåvan behöver vi be Herren sända över dem som arbetar med Guds ord i våra församlingar. En sådan bön skapar också en förväntan hos den, som ska lyssna.
En andefylld kristen
Andefylld förkunnelse skapar andefyllda kristna. ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn till era synders förlåtelse, så ska ni som gåva få den Helige Ande”, sade Petrus till dem som träffats av hans predikan (Apg. 2:38). När en människa kommer till tro, när hon genom dop och tro (vatten och Ande) föds på nytt, får hon också Anden som en gåva. Den visar sig i att hon får visshet om syndernas förlåtelse. Och hon blir förvissad om att Kristus bor i henne och äger honom som sin största gåva. Andra kan märka hur den nya kärleken och övriga trons frukter börjar växa. Fördragsamheten och det barmhärtiga sinnet börjar ersätta självupptagenhet och hårdhet, en ny glädje över de andra kristna och en frimodighet till att delta i församlingens arbete. Andra kan märka att det finns nådegåvor, som kommer till uttryck. Strax före sin himmelsfärd lovade Jesus: ”När Anden kommer ska ni få kraft att bli mina vittnen.” En andefylld kristen kan inte låta bli att söka efter det rätta tillfället att vittna om Honom, som genom tron bor i henne.
En andefylld församling
Den andefyllda församlingen har sin kraftkälla i gudstjänsten, där Jesus genom sitt Ord och sina sakrament är i centrum. Här möts man i ”Ande och sanning” till bön, gemenskap och lovsång. Människors olika bakgrund, traditioner och åldrar berikar gemenskapen. Fördragsamheten inför varandras svagheter och fel och barmhärtigheten gentemot dem som kommer där med olika behov gör att den andefyllda församlingen är en varm och välkomnande plats. De kristnas glädje över att ha funnit livets stora lycka – Kristus – är smittsam och evangeliet skapar i deras hjärtan en nöd för dem som lever utanför.
Inga knep eller metoder, inga strategier kan ersätta Andens verk. Än mindre anpassning till världens ande eller tidsandan. Varje kristen, som äger syndernas förlåtelse äger den Helige Ande. Andefyllda kristna deltar i församlingens verksamhet ofta utan att så noga veta vilka gåvor de har fått. Men de använder dem. Äkta församlingar har herdar som förstår hur man tar vittnesbördet om Jesus och hans död och uppståndelse med sig till människorna, i förkunnelse, evangelisation och själavård. Johannes fick höra: ”Ty Jesu vittnesbörd (vittnesbördet om Jesus) är profetians ande.” (Upp. 19:10) Anden förhärligar Jesus, och när Jesus blir stor, så blir Fadern, som har sänt sin Son, ärad.
Ett nytt kyrkoår tillsammans med Jesu löfte om Andens gåva gör framtiden hoppfull. ”Icke genom någon människas styrka eller kraft ska det ske, utan genom min Ande, säger Herren.” När det ändå mörknar håller vi fast vid Jesu löfte: ”Se, jag är med er alla dagar till tidens slut.”
|
