|
Den viktigaste, men kanske också den svåraste uppgiften vi har som föräldrar är att få med oss våra barn på livets väg. Det är ett ämne som gör oss ödmjuka. Vi kanske inte alltid gör om våra föräldrars misstag, men troligen gör vår egen generation nya fel. Varje tid har sina utmaningar. Som allt annat får vi lägga denna sak i Guds händer, samtidigt som vi själva måste reflektera kring kristet föräldraskap.
Jordelivet är kort, men evigheten är oändlig. Av förment välvilja har vi i kyrkan ibland sänkt nivån på förkunnelse och musik för att om möjligt attrahera människor direkt från världen. Man har hoppats att de på sikt ska finna vägen in i kyrkan. I några få fall har det också skett, men i desto fler fall har gudstjänster och musik på världens villkor fått negativa följder för de familjer där man bekänner sig som kristna. Man har vant sig vid en attityd av att det är viktigt att anpassa sig till världen utanför.
Samtal behövs
Vi lever i ett, i de flesta avseenden, efterkristet samhälle. Vår tid påminner mer om den pluralistiska och hedniska tid då Nya Testamentet skrevs. Nu liksom då florerar både falsk lära och fördomar mot kristendomen, som riskerar att förvilla människor som inte är förankrade och som inte regelbundet fyller på med ett klart och tydligt Guds ord.
Som kristna föräldrar behöver vi bli medvetna om att vår främsta uppgift är att överleva som just kristna i en omgivning som går åt motsatt håll. Visst kan vi även tala om evangelisation gentemot dem som står utanför tron, men inte denna gång. Nu ska vi tala om trons förmedling från föräldrar till barn. Vår tid kräver aktiva föräldrar för att få med sig barnen på livets väg. Vi lever i en avfalls- och sållningstid, som för tankarna till Bibelns beskrivningar av den yttersta tiden. Att söka genomskåda förförelsen och vad den kan leda till har inget med att vara överdrivet negativ att göra. Att tänka igenom vad jag förmedlar till mina barn och vilken gudstjänst jag väljer är nödvändigt. Det är Guds ord som avgör om människor förs till tro. Problemet är inte att gudstjänsten har musik och lovsång. Problem blir det när man hellre väljer en kyrka för att den har lättsam musik även om den saknar förkunnelse som går att leva på i längden. Om yttre saker såsom svängig musik och lättsmält förkunnelse går före innehållet, då är man ett lätt byte för själafienden. Ju tunnare innehåll, ju ytligare riskerar vi att bli.
Vad ger vi barnen?
För att vi ska ha något att ge barnen får vi för egen del fördjupa oss i Bibeln och böcker som stämmer med den. Om man ännu inte bildat familj kan bibelskola eller ett år på Församlingsfakulteten vara ett bra sätt att få bättre förutsättningar att själv kunna ge vägledning senare i livet.
Men om det hos någon skulle vara så att innehållet inte längre är det centrala måste man fråga sig om man bara tagit över en vana att vara kristen, men inte för egen del har det aktuellt för sig att kampen mellan Gud och satan om själen är en verklighet. Vi får därför inte förspilla tillfällena att bli rustade i den andliga striden. Och det är väl knappast så att vi yngre behöver mindre väckelseförkunnelse och fördjupande undervisning än de äldre. Ändå är det mest äldre som går på bibelstudier och katekesförklaringar. I vissa kyrkor t ex den lettiska, ställer inte prästen upp på en vigsel där inte bägge de blivande föräldrarna först kan sin katekes. Detta ger oss perspektiv!
Låt oss ta vara på tillfällena till fördjupning och reflexion kring vad det innebär att vara kristen förälder idag. Det är när vi har barnen kring köksbordet som vi kan hjälpa dem att förstå trons mysterium. När de flyttat ut är det betydligt svårare. En gammal mor sa en gång: ”Om jag bara fick en dag med barnen hemma igen, så skulle jag göra vad som helst för att göra det möjligt.”
|
