|
När Frimodig kyrka (FK) bildades för fyra år sedan var det många som hoppades på att denna nomineringsgrupp frimodigt skulle bekänna den biblisk-apostoliska tron som uttrycks i Svenska kyrkans bekännelseskrifter utan att blanda in politiska hänsyn eller beräknanden.
Önskan om kyrkomötesledamöter som frimodigt bekände sanningen var nog större än förväntan om att politiskt kunna förändra kyrkan i den enorma motvind som råder. Detta synes stärkas av det faktum att FK, trots att de närmast blev kända som kvinnoprästmotståndare, fick ca 20 000 röster och 7 mandat i första valet de ställde upp i. Säkert var det både en och annan bland de etablerade partierna som blev något omtumlad av resultatet. 20 000 personer utgör nämligen en ganska stor del av dem som söndagligen firar gudstjänst, för det är rimligt att tänka sig att majoriteten av dem som röstade på FK faktiskt hör till den minoritet av svenskar som regelbundet deltar i kyrkans gudstjänster.
FK har mycket viktiga frågor på agendan inför valet. Man vill att kyrkan ska bli tydlig i bekännelsen till Jesus som Kyrkans Herre och att gudstjänst, undervisning, diakoni och mission - kyrkans centrala uppgifter - ska fokuseras och stärkas. Man vill också kämpa för äktenskapets ställning och en avpolitisering av kyrkan. Mycket bra! Ska Svenska kyrkan ha någon framtid och vara till välsignelse framöver måste en återgång till det som verkligen är kärnverksamheten ske.
Mot bakgrund av ovan sagda är det ändå några saker som ter sig bekymmersamma.
En direkt orsak till FK:s bildande var att en stor grupp menade att POSK hanterade nomineringsprocessen felaktigt och flyttade ner personer med obekväma åsikter på icke valbar plats. Mot bakgrund av den reaktionen är det märkligt att se att förra valets förstanamn på göteborgslistan, Joakim Svensson, nu är placerad på sjunde plats. Det inger inte förtroende att flytta ner en i kyrkomötet respekterad, kunnig och erfaren ledamot som också är en tydlig bekännare. Vad är tanken?
Att det verkar ha utgått ett påbud om att ingen som är aktiv i Missionsprovinsen får finnas med i någon styrelse eller på någon lista kanske i någon mening kan vara förståeligt. Provinsen tycks vara som ett rött skynke för många. Men är det säkert att denna politiska korrekthet enbart vinner röster? I Karlstads stift blev det ingen stiftsgrupp eftersom två av de få intresserade var präster i Missionsprovinsen. De fick helt enkelt beskedet att de inte var välkomna på synlig plats i arbetet eftersom FK skulle arbeta för att få många röster. Till saken hör att de båda tillsammans säkert skulle kunna uppbådat ett antal hundra värmlänningar att rösta på FK.
Om man vill verka för att reformera Svenska kyrkan till vad den ska vara enligt sina bekännelseskrifter måste man ha klart för sig att nådemedelskristendom är något centralt i en luthersk kyrka. Det är därför som Ordets och sakramentsförvaltningens ämbete är så viktigt. Jesus har instiftat en tjänst där han använder därtill av Honom kallade män till att nå människor med sitt ord och sakramenten.
Denna helt avgörande del i en luthersk kyrka förbises i FK:s arbete. Man avvisar personer inom Missionsprovinsen som står för samma bibliska linje om ämbetet som Bo Giertz och andra med honom stod för i samband med ämbetsreformen 1958, och inbjuder en rad kvinnliga präster att stå med på valsedlarna. Denna tidning har från början varit en tillskyndare av Fridmodig kyrka och inser också det faktum att det är politiskt arbete som pågår i kyrkomötet och att man inte kan räkna med att uppnå alla sina mål. Men vilka möjligheter har man över huvud taget om man redan från början prutar med sig själv? Eller är det FK:s lednings hållning att både män och kvinnor kan vara präster? I så fall har man gjort ett betydande avsteg från den apostoliska bekännelsen och tagit ett steg närmare populistisk politik.
Med detta förhållningssätt har man snarare försämrat än förbättrat möjligheten till att frimodigheten i evangelisk-lutherska församlingar i Svenska kyrkan stärks. Denna hållning torde snarare leda till att många utträder ur Svenska kyrkan då den grupp de glatt sig över också börjat kompromissa.
Kyrka och Folk uppmanar alla kyrkans medlemmar att rösta för att förstärka den goda bekännelsen i Svenska kyrkans organ. För det syftet är möjligheten att personrösta viktig. Och Frimodig kyrka önskar vi en större frimodighet, lite mer i stil med hur det var vid starten.
|
