|
Språket är en av Guds allra ädlaste gåvor till den mänskliga naturen. Språkets ord och satser är ju bärare av våra tankar och tankarna är förstadiet till våra handlingar. Blir vi fråntagna språket med dess begripliga begrepp och välavstämda uttrycksmöjligheter förminskas vi som människor och blir farligare för varandra. Därför kan det med skäl hävdas att den som bidrar till att förstöra språket långsiktigt sett begår den yttersta kärlekslösheten mot sina medmänniskor. Det står ju också så tydligt i 1 Kor 13, den text som brukar kallas kärlekens höga visa, att kärleken "har sin glädje i sanningen". En grundbetydelse av begreppet "sanning" får väl sägas vara språkliga satser som uttrycker verkligheten.
När svenska företag ville ge sig ut på en internationell marknad i slutet av 1900-talet såg de svårigheten med sina firmanamn. För den som har ryska som modersmål kunde "Skånska cementgjuteriet" bli svårt att uttala. Det fick bli "Skanska", ett ord som inte betyder något, men som vi svenskar fortfarande kan koppla till vår sydligaste provins. En av våra största banker hade redan börjat använda en förkortning, SEB, men såg med oro på att utländska kunder skulle fråga vad förkortningen stod för. Valet blev då att man helt enkelt avskaffade orden bakom förkortningen. Kvar blev S/E/B/ - firmamärket som inte betyder något eller vars betydelse skapas av bankens verksamhet. Bokstavskombinationen, som officiellt förklarats betydelselös och historielös, kunde lika gärna vara ett citat av en bilplåts slumpmässigt valda bokstäver. Det här är säkert en bra affärsidé men inget nyttigt bidrag till mänsklighetens språklighet.
Långt farligare blir det förstås när det här sättet att förhålla sig till ordens historia och betydelse börjar intas i den kristna förkunnelsen och läran. När man läser uttalanden från biskopar och teologer som ivrar för att ändra betydelsen av begreppet äktenskap så slås man av vårdslösheten med orden och begreppen. I vad man hoppas vara en akt av kärlek riktad mot en grupp som man vill se som förfördelade offer ger man sig på bred front in på trons språk, ändrar betydelsen av viktiga begrepp kring vilka de hittills rått stor samsyn inte bara i den världsvida kristna kyrkan utan också i mänskligheten i stort. "Stororden", för att nu låna ett uttryck från Sara Lidman, är i den kristna läran inte endast allmänbegrepp utan ges sin tydliga betydelse och laddning i en särskild sanningskälla, den Heliga Skrift. Där möter vi Herren Sebaot sådan han själv vill förmedla sig till oss. Det är uppenbart att många upplever Guds självuppenbarelse som ett besvärande hinder för marknadsföringen. Istället kretar man på en gudsbild, som vi med anspelning på nyss nämnda bank, kunde kalla herren S/E/B/ aot - en behändig gud utan vilja att beskriva sig själv, som vi människor är fria att forma. Äktenskapet blir i det här språkspelet en lite krånglig kombination av bokstäverna ä-k-t-e-n-s-k-a-p som får betyda vad den svenska staten och kyrkomötet behagar få det att betyda. Vill man kalla den här processen för kärlek måste man också befria den bokstavskombinationen från dess historia och från varje koppling till den kärlek som enligt Nya testamentet "har sin glädje i sanningen".
Som en outtalad förutsättning bakom hela diskussionen om kyrkan och de homosexuella, finns en syn på människor som attraheras av och eventuellt har sex med människor av samma kön, att de är intellektuellt underlägsna offer som behöver kyrkans hjälp. Nu vet vi ju från kultur- och lärdomshistorien att det finns många framstående män och kvinnor som har en homosexuell läggning. De framträder inte som självömkande offer utan som respektingivande intellektuella subjekt. Att de precis som heterosexuella människor dagligen måste leva i ett spänningsfyllt förhållande till Bibelns etiska krav innebär inte att de är hjälpta av att kyrkan löser upp sin lära och verksamt bidrar till att förstöra mänsklighetens språk. Skulle man fråga de homosexuella och inte bara politiskt arbetande lobbyorganisationer så skulle man nog se att de flesta inte heller frågar efter det. Tvärtom är de precis som andra långsiktigt och kärleksfullt hjälpta av att klart och redigt få veta sanningen om Gud, om människan, om synd och nåd och om alla människors Frälsare.
Att mena och att handla utifrån idén att homosexuella skulle ha svårare än andra att förstå och att förhålla sig till trons språk är inget mindre än fördomsfullt och kärlekslöst.
|
