|
Ingen äger förstås framtiden. Den finns ju i Guds tanke men inte för oss människor. Vi kan ju planera och handla så att framtiden påverkas. Det gör vi dagligen vare sig det handlar om den måltid vi förbereder där hemma eller tiden vi lägger ned på vår arbetsplats. Något som påverkar ett samhälles framtid mer än något annat är förstås hur barn och unga fostras och formas, vilka kunskaper och värderingar de bär med sig in i framtiden. Detta har alla ideologiskt medvetna insett sedan länge.
Därför är skolan så viktig. Den är viktig för de politiska partierna, för pedagoger som utbildar våra lärare och skolledare. Många drivs förstås av viljan ge barnen de bästa tänkbara förutsättningar att utvecklas och förverkliga de möjligheter de bär på. Unga människors harmoniska utveckling när det gäller känslor, kunskaper och färdigheter har för dem som kan följa det på nära håll ett starkt egenvärde. Till detta kommer förstås mångas intresse att påverka de ungas värderingar för att man på det sättet i görligaste mån skall kunna muta in framtiden och säkra att den präglas av de värderingar och idéer som man själv hyser.
När Sveriges regering den 14 december 2009 lade fram sitt slutgiltiga förslag till en ny skollag för att granskas av lagrådet, skall den ses som en del av en fight om framtiden. De som vill se en framtid utan kristendom och kristna har anledning att känna sig besvikna. I enlighet med internationella konventioner om mänskliga rättigheter slås rätten att driva konfessionella skolor fast. Man har rätt att inom skoldagen samla elever till bön och gudstjänst. Kristna skolor kommer också fortsättningsvis ha rätten att ge fördjupande kurser i bibelkunskap eller troslära. På det viset kan det växande antalet kristna friskolor i Sverige glädja sig åt arbetsro och respekt. Var och en som följer den politiska debatten i Sverige vet att kristendomens fiender i riksdagen ingalunda skall sökas endast i vänsteroppositionen. Man kan ana att företrädare för Kristendemokraterna har fått kämpa hårt för att rädda vad som räddas kan. Ändå har man inte kunnat få den borgerliga regeringen att fullt ut respektera de mänskliga rättigheterna på skolans område. Samtidigt som den nya skollagen framhåller mänskliga rättigheter som varande av största vikt för den svenska skolans värdegrund, väljer man att flagrant bryta mot vad Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna fastlår. Enligt den skall staten tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.
Men i förslaget till ny skollag fastslås att all undervisning skall vara icke-konfessionell. Det gäller även en fördjupande undervisning om den kristna tron. Däremot kan det inom ramen för utbildningen, alltså verksamheter som ligger utanför de vanliga kursplanerna, få finnas konfessionella inslag men dessa skall vara frivilliga. Inte nog med att konfessionella friskolor i Sverige inte skall få bidra till mångfalden och uppfyllelsen av mänskliga rättigheter genom att tillföra andra perspektiv än den sekulära konfession som präglar de offentliga skolorna. Dessutom skall föräldrar som medvetet väljer att sätta sina barn i en kristen skola också ha rätten att välja bort barnens deltagande i de konfessionella inslagen inom ramen för utbildningen. I den sista skrivningen skedde ett visst tillmötesgående gentemot synpunkterna i Kristna friskolerådets remiss, så att varje skola själv får lösa frågan om frivilligt deltagande. Det betyder att skolgudstjänster kan vara obligatoriska delar av skoldagen men att elever behöver få höra att de inte är tvungna att be med i böner eller stämma in i trosbekännelser.
I fighten om framtiden är två saker viktiga: 1) att kristna i vårt land med hjälp av kyrkor och kristna organisationer utomlands pekar på att de mänskliga rättigheterna håller på att trängas undan i Sverige. 2) att kristna friskolor inte börjar tillämpa en självcensur så att man snällt följer de vinkar som regeringen ger innan lagen ens trätt i kraft.
|
