|
Under reformationen var evangeliets klarhet, det frigörande evangeliet om rättfärdiggörelsen genom tron, den allt överskuggande frågan. Allt som fördunklade det fria evangeliet eller som förde in lagiska krav i tillägnandet av frälsningen skulle bort. Evangeliet skulle predikas så fritt att den ångrande syndaren kunde bli viss om att vara förlåten genom Jesus Kristus. Ovisshetens monster måste bekämpas med evangeliets klara ljus.
Frälsningsvissheten var alltså något viktigt för reformatorerna och den är än i dag grunden för frimodighet och glädje i tron och tjänsten. Evangeliet förkunnar för den som anfäktas av synden att hon i gemenskapen med Jesus varje dag renas i hans blod och att hon i Honom alltid är lika ren och rättfärdig som hon blev då hon förenades med Honom i dopet. Det ger frimodighet.
Vaksamhet behövs
Evangeliet får vi aldrig ta som en självklarhet. Judas fann det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga (Judas 3) Det fanns då, och inte mindre nu, krafter som vill ta ifrån oss det rena evangeliet. En del förvanskar Guds nåd, som Judas skriver strax efter, till försvar för ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus. Ett mycket allvarligt exempel är Jonas Gardells förkunnelse om en annan Jesus och ett främmande evangelium som fått stor spridning både genom hans böcker och genom hans framträdande i olika kyrkor och i media.
Att Gardell inbjudits att oemotsagd föra fram sitt budskap i en lång rad församlingar vittnar om hur långt avfallet från biblisk kristendom gått i stora delar av Svenska kyrkan. Nu gäller det verkligen för var och en som vill bli bevarad som Guds barn att vara vaksam. Det går inte att bara av gammal vana fortsätta att gå till sin hemkyrka. Om inte budskapet som förkunnas är Bibelns budskap måste man för sin egen salighets skull hålla sig borta. Risken är annars mycket stor att man dras med bort från trons gemenskap med Jesus. Alltså: Fira inte gudstjänst tillsammans med präster och biskopar som förnekar Guds i Bibeln uppenbarade vilja. Många av dem har avslöjat sig i samband med höstens beslut om äktenskapet i kyrkomötet. Det är avgörande för oss var och en att få höra Guds ord predikas i sin fullhet, så att det talas sant och oavkortat både när det gäller vår synd och när det gäller förlåtelsen genom Jesus.
Ekumenik – kallelse och gränser
Alla som genom dopet och tron är förenade med Jesus är ett med Honom och med varandra. Därför är ekumenik, att söka större enhet, en viktig kallelse och viljan till enhet något att glädja sig över. I denna tid då trycket är stort mot de kristna, både genom infiltrerande falsk lära och genom tryck från samhället, behöver vi stödja och uppmuntra varandra.
Men ekumeniken måste också ha gränser, eller annorlunda uttryckt måste vissa mål uppnås för att enhet ska kunna manifesteras. Det allra viktigaste är att evangeliets klarhet bevaras så att inte det frigörande budskapet om rättfärdiggörelsen genom tron allena blir oklart eller förloras. Risken för det är nämligen uppenbar om man utövar en okritisk ekumenik där man inte tar avstånd från läror och praxis som fördunklar evangeliet. Så länge det föreligger avgörande skiljaktigheter i läran är det inte tillrådigt att samarbeta när det gäller gudstjänster och församlingsliv. På ett annat plan kan man ändå frimodigt stödja varandra, nämligen då det exempelvis gäller etik, äktenskapssyn, kristendomens rätt till utrymme i samhället och liknande.
Glädjande exempel på ekumenik, som finns men som det inte talas så mycket om, är när bekännelsetrogna lutherska grupper, församlingar och kyrkor, inte bara i Norden utan ut över världen, finner varandra och hjälper och stöder varandra.
När det gäller de ekumeniska strävandena är enhet i läran något avgörande. Om inte, är det i själva verket bara en yttre enhet. Med tanke på det är kanske en av de bästa ekumeniska satsningarna vore att satsa på undervisning. Mitt folk går under i brist på kunskap, skriver profeten (Hos 4:6). När människor inte har kunskap om vem och vad man tror på drivs man lätt med strömmen. Det sker inte lika lätt när man är väl rotad i den lära man blivit överlämnad åt (Rom 6:17). Då dras man i stället närmare Kristus och andra som fördjupas i tron. Enheten blir tydligare.
|
