|
2009 blev ett sorgens år vad gäller Svenska kyrkan. Det var året då kyrkomötet tog beslut att införa en könsneutral äktenskapssyn som officiell lära. Det var året då Svenska kyrkan (SveK) tog ett teologiskt steg som inte kan hänföras enbart till en fråga om ordning eller tolkning. Det handlar om ett totalbrott med den kristna trons andliga rötter. Det tycks som man har beseglat samfundets framtidsväg. Det är en väg där varken skapelsen eller Skriften är vägledande. Man har valt en inriktning som skiljer samfundet från huvudfåran i kristenheten historiskt och internationellt.
Vad kommer då att bli nästa steg? Inte kommer man väl att ifrågasätta så centrala läror som att Kristus är världens ende Frälsare och att dopet får sin förklaring i de bibliska texterna? Vägen för ett officiellt beslut också i frågan om att officiellt ta avstånd från första budet eller att omtolka dopteologin ligger öppen. Det enda som krävs är en votering i kyrkomötet. När en debatt uppstått även kring frälsningsfrågan och dopet då finns inget som mänskligt sett kan hindra kyrkomötets majoritet att ta också detta steg. Svenska kyrkans chefsteolog har redan börjat flagga för nästa steg.
Omtolkning av centrum
I Svenska Dagbladet 20 december 2009 beskrivs Svenska kyrkans nya roll. Man intervjuar olika präster och framtidsvisionen för dessa är tydlig: mer uttunning av budskapet och religionsblandning. Även hos kyrkoledningen i Uppsala märks samma inriktning. Man vill omtolka dopet till en rit i vår tid. "Chefsteologen Christina Grenholm förklarar att 'vattnet är en symbol för det ursprungliga och kan berätta hur alla hör ihop med Guds skapelse'. I framtiden skulle dopet kunna betyda att man som kristen tas upp i en samhörighet med alla, inte i en kyrka avskild från andra. Det är ett typiskt tecken på det ökade intresset för religionsdialog. Ett annat är hur imamen och prästen i Fisksätra, Nacka församling, haft gemensam andakt och är i full gång med att begära bygglov för ett kyrkorum och en moské med kupol vägg i vägg. Ewa L Hotz tror att man om tio år har utvecklat en gudstjänstordning där olika religioner och livsåskådningar kan stå sida vid sida. Så i Uppsala domkyrka år 2019 har ärkebiskopen och Sveriges högste imam en kvällsgudstjänst tillsammans? - Jag känner att de måste. Det är viktigt att kyrkans ledare står för demokrati och allas lika värde."
Det vi ser är alltså en omtolkning, inte bara av prästämbetet och äktenskapet, utan också av dopet och den kristna teologins hjärtpunkt: Tron på Herren som den ende sanne Guden, tron på Fadern, Sonen och den helige Ande. Dessutom är det lite pinsamt att se naiviteten inför islam. SveK är ju bara intressant att samarbeta med så länge som de kan underlätta islams uppbyggnad i Sverige. Vi behöver bara åka ner till Turkiet för att möta muslimskt förtryck mot kristna.
Fädernas kyrka
Vi vill inte tro att synkretismen kan bli officiell lära i SveK. Vi vill behålla vår syn på Svenska kyrkan såsom vi har upplevt den när den manifesterade Kristi Kyrka. Vi tänker på rader av präster, generationer av kyrkfolk som burit en andlig skatt i sina hjärtan. Vi tänker på alla goda försök som gjorts att reformera och evangelisera. Vi tänker på sekler av kyrkohistoria. Musik, konst och byggnader som vittnar om en kyrklig storhetstid. Vi minns våra fäders plats i kyrkbänken och nu deras gravsten på kyrkogården. Hur kan man ta avstånd från det goda i vår kyrkliga tradition?
Det ska vi inte göra heller. Men vi måste sluta resonera som att allt kommer att "ordna sig med tiden". Den helige Ande verkar genom Guds ord och det finns inga löften om att han verkar utanför sitt ord. Utan ett rent och klart Guds ord blir det varken reformation eller väckelse. Därför bör vi alla se situationens allvar och prioritera just samlingen kring Ordet. Vi ska var och en be för att den evangelisk-lutherska fromheten ska få en fortsättning, att prästämbetet, som förvaltare av ordet som kan förmå frälsa själar och sakramenten som för in i Guds rike, ska bevaras i enlighet med vår bekännelse. Vi får be att den liturgiska gudstjänsten med rötter i synagogan, fornkyrkan och reformationen ska bli förstådd och inbedd bland nya generationer, att familjerna såsom trons bärare ska bli bevarade och stärkta, att kyrkfolket ska samlas där de kan och ta sitt ansvar för att nya gudstjänstgemenskaper växer fram på alla ställen där de behövs. Kyrkan som vi älskar består av Guds nådemedel och människorna som lever i Kristi gemenskap. Det kan komma en tid då fler i vårt land frågar efter Guds svar på livets frågor. Om det då finns levande församlingar som kan ta emot dem kan vi ta vara på det tillfälle Herren ger.
|
