|
På sistone har det åter blossat upp en debatt om publiceringen av bilder som driver gäck med sitt föremål, i det här fallet av religionsstiftaren Muhammed. Den kontroversielle skånske konstnären Lars Vilks har framställt en "rondellhund" som bär drag av islams främste "profet".
Tillsammans med judendomen och islam står kristendomen i en tradition som rymmer inte bara skepsis mot utan också direkta förbud mot försök att i bild framställa det heliga och vördnadsvärda. Moses möte med Herren på Sinai ledde till ett bildförbud i budordens sammanhang. Judisk tro levde i ett mångkulturellt och mångreligiöst sammanhang, där det var viktigt att hålla fast vid den bibliska trons grund och gränser. Till grunden hörde dyrkan av Skaparen och vördnaden inför det skapade såsom utgånget av Skaparens hand. Till gränsdragningen hörde förbud mot bildframställning av Herren Gud och dyrkan av bilder som gjorde sken av framställning av det heliga. Runt omkring Israel förekom bilddyrkan som förde med sig olika vanföreställningar och missbruk.
Bildförbudet har i stor utsträckning bestått inom judendomen och islam. I kristen trosutövning har synen på bilder utvecklats i en delvis annan riktning. Olika kristna konfessioner har tolkat bildförbudet på olika sätt. Vid ett besök i en ortodox kyrka ser besökaren en rikedom av bilder som ägnas om inte dyrkan så en mycket långtgående vördnad, i en klassisk pingstkyrka ser man inga bilder, möjligen ordet JESUS på talarstolen.
Olika kristna traditioner har olika bildtraditioner. Det som är viktigt och vördnadsvärt för den ene betyder mindre för eller avvisas av den andre. Pingstvännen ryser om någon målar smädeord på Jesus-namnet, den ortodoxe blir illa berörd om någon skändar en älskad bild, en ikon.
Här är inte platsen att göra en bedömning av islam eller Muhammed. Det är under alla omständigheter tydligt att troende muslimer generellt tar avstånd från nidbilder av den som uppfattas som främsta mänskliga företrädare för deras religion. Extremister inom den religionen kan med anledning av sådana övertramp drivas till våldsamheter.
Det är inte mycket som förenar kristendomen och islam. Gemensamt för kristna och muslimer är emellertid vördnaden för det heliga. Det får inte dras i smutsen, oavsett vilka bevekelsegrunder hädaren säger sig ha.
Tryckfrihetsförordningen ger konstnärer och tidningsutgivare i vårt land en stor frihet. De borde dock även besinna sitt ansvar. Risken är att de slår ner och trampar på människor som kanske inte är så hårdhudade som de själva. Annars finns det anledning att misstänka att deras motiv snarare än respekt för en frihetlig grundlag är behovet av självhävdelse och världens uppmärksamhet eller behovet av att sälja fler lösnummer.
I ett samhälle med grundlagsbestämd religionsfrihet är det viktigt för troende människor att få ha sina avgörande symboler i fred, vare sig det handlar om bilder, texter eller något annat.
|
