|
Denna hälsning ljöd nyligen på tusentals platser över jorden. Jesu uppståndelse förvandlar livet för ett mycket stort antal människor varje år, liksom den förvandlade tillvaron för hans lärjungar då, under påsken för snart 2000 år sedan. Mötet med den Uppståndne vände sorg till glädje, mörker till ljus och död till liv.
Vissheten om att Jesus, som varit död, levde gjorde att lärjungarna med stor frimodighet och utan fruktan förkunnade evangeliet så snart tillfälle gavs, trots motstånd och hotande förföljelse. De visste att Han som är Livet självt var med dem och att de skulle leva med honom även om de dog (Joh 11:25). De visste att det var nödvändigt att de förkunnade evangeliet för dem som stod utanför, så att de också skulle få del av Livet.
Varje år i samband med påsken hörs röster som säger att det inte är så viktigt huruviada Jesus uppstått kroppsligt från de döda eller inte, det viktiga sägs vara att han lever i våra hjärtan. Bibeln säger något helt annat: Vår tro hänger på om Jesus är uppstånden eller inte. Om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös (1 Kor 15:14). Om Kristus inte var uppstånden skulle allt det vi skriver om i denna tidning vara meningslöst, då skulle allt gudstjänstfirande och församlingsarbete vara lika meningslöst. Då skulle det inte finnas någon öppen väg till Gud, då skulle det inte finnas någon förlåtelse, någon upprättelse, något hopp inför döden.
Men Gud vare tack: Jesus är verkligen uppstånden! Det finns många goda apologetiska skrifter som lyfter fram olika bevis på att uppståndelsen är sann. Här ska vi bara peka på det Paulus skriver i 1 Kor 15 där han räknar upp sådana som Jesus visade sig för. Vid ett tillfälle för mer än 500 personer samtidigt, varav de flesta fortfarande levde när brevet skrevs. Det var möjligt att tillfråga dem! Är det sant det vi hör? Även Jesu lärjungars tröghet att tro att Jesus var uppstånden vittnar om att den verkligen är sann. För de blev verkligen övertygade och var sedan villiga att hellre offra sina liv än att överge den bekännelsen.
I det senaste numret av Open Doors tidning ges starka vittnesbörd från Nordkorea om hur bekännelsen till Jesus handlar om liv och död. Nordkorea är det land i världen där förföljelsen mot kristna är som allra värst. Människor förföljs, fängslas, placeras i arbetsläger och avrättas i ofattbart stort antal. Men ändå håller de fast vid bekännelsen till Jesus Kristus. Vad är orsaken: Jo de har mött och lärt känna den uppståndne Jesus. De vet att inget kan skilja dem från honom, inte heller döden. Och de vet att de efter detta liv, som för dem är så fyllt med lidande, kommer att få hel och full gemenskap med Honom som friköpt dem från deras synder och vunnit evigt liv åt dem. De vet att de på uppståndelsens dag ska träda fram tillsammans med honom (Kol 3:4) och att de då ska förhärligas och bli lika honom.
Uppståndelsens kraft är stor! Det gäller även oss och i våra församlingar. Budskapet om den Jesus som led, dog och uppstod ger kraft, glädje och frimodighet både åt den enskilde och församlingen. Uppståndelsens ljus kastar också ett nytt ljus över död och grav så att också en begravningsgudstjänst kan präglas av hopp och tacksamhet, vilket gavs ett tydligt exempel på i Göteborg nyligen (se sid 12).
Om vi vill se levande församlingar, om vi önskar att människor ska komma till tro måste budskapet om korset, där dödens orsak synden togs bort, och uppståndelsen stå i centrum. All annan verksamhet måste ha som sitt tydliga mål att leda in människor i detta centrala budskap. Det enda som skapar liv och tro.
Mycket skulle också vara vunnet om uppståndelsedagen, söndagen, i större utsträckning fick inta/återta sin plats som en avskild dag bland enskilda kristna och församlingen. En dag då gudstjänstfirande och Guds ord prioriteras liksom gemenskapen i församling och familj. Vi behöver verkligen denna dag för vila till kropp och själ och för att fylla på med uppståndelsekraften från Jesus. Ett tydligare avskiljande av söndagen kan utgöra en viktig del i vittnesbördet i vår tid. Ett ämne värt att återkomma till.
|
