|
Den 10 april firades det på några platser inom Svenska kyrkan att det var 50 år sedan de tre första kvinnorna vigdes till präster. Samtidigt har Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation meddelat att det nu nästan är jämställt mellan prästerna. Av 4 473 yrkesverksamma präster är nu 2 024, 45 procent, kvinnor. 48 procent av komministrarna är kvinnor, något färre av kyrkoherdarna. Att döma av nyrekryteringen kommer prästämbetet, inom Svenska kyrkan, mer och mer bli ett kvinnoyrke. En majoritet av deltagarna på pastoralinstituten är kvinnor.
Firandet har inte rönt så stor uppmärksamhet och det tycktes vara svårt att samla någon större entusiasm för saken redan 2008 då kyrkomötets beslut markerades. Det kanske inte heller är så konstigt, då frågan genom åren skapat mycket splittring och kamp. Reformen har ju inte heller blivit den framgång för kyrkan som det av tillskyndarna hävdades att den skulle bli. Avkristningen fortsatte i ett högt tempo i Sverige även under dessa år. I många andra europeiska länder där kyrkan, främst den romersk-katolska, hållit fast vid ordningen med att enbart män vigs till präster verkar det till och med vara så att kristendomen i högre grad behållit sin ställning bland folket.
Även om motståndarna till reformen blivit färre och andra frågor hamnat i fokus har dock ingen varken då eller nu presenterat överbevisande bibelargument för den nya ordningen. Förändringen tillkom ju också efter påtryckningar från regeringen och inte efter bibelexegetiska forskningar. Som denna tidning många gånger påpekat är frågan ett exempel på att människor gjort sig till herre över Guds ord i stället för att underordna sig det. Den välsignelse som en kyrkas verksamhet beror på uteblir då också. Till det ska sägas att Gud många gånger visat att Han använder oss trots våra felsteg och vår olydnad. Men faktum kvarstår: Den verkliga välsignelsen följer av att följa Guds vilja.
Nu ska på inget sätt de kvinnor som blivit prästvigda frånkännas viljan att tjäna Gud. För de allra flesta är det säkerligen så att de har ett ärligt uppsåt och en önskan om att få betjäna människor med evangeliet. Om så inte skulle vara fallet bland vissa så går inte heller alla män fria från att gå in i tjänst med felaktiga avsikter. Det är också viktigt att inte ämbetsfrågan på ett felaktigt sätt görs till en könsfråga. Även i bekännelsetrogna kretsar tycks det ibland ha gjorts en märklig indelning så att det mest blivit en fråga om manligt och kvinnligt. Män tycks ibland enbart i egenskap av att vara män vara valbara till uppgifter med ansvar för församlingen eller den kristna verksamheten. En sådan förenkling är också felaktig.
När det gäller vem som är herde i församlingen måste vi hålla fast vid att det ytterst bara finns en herde: Jesus. Prästen är en underherde som ska vara Jesu mun och förkunna Hans, Överherdens, ord. Därför måste också predikan vara en utläggning och tillämpning av bibelordet, och inget annat. Men liksom vi måste hålla fast vid den av Gud givna läran om predikoämbetet måste vi hålla fast vid att det behövs många olika tjänster i församlingen och att Gud har en mångfald av nådegåvor att utrusta församlingen med för att den ska fungera såsom Han tänkt sig. Kanske det är här felet ligger. Det har tyvärr genom tiderna funnits vissa som upplevt att den enda seriösa möjligheten att tjäna Gud på inom kyrkan är som präst. Här är något viktigt att tänka på för framtiden, inte minst i de nya strukturer och församlingar som växer fram inom eller utanför Svenska kyrkan. Vi måste tänka på helheten och uppmuntra och stödja var och en i den viktiga kallelse hon fått av Gud.
Det är också nödvändigt att tänka på att församlingen inte är församling bara när vi samlas till gudstjänst, utan hela veckan. I möte med människor är var och en, även om det inte alltid sägs med ord, en representant för den Herre som köpt oss och döpt oss. Genom uppoffrande kärlek och omsorg och med ord är vi kallade att vittna om vår Frälsare både hemma och i andra sammanhang. Prästens kallelse är inte minst att genom predikan och undervisning utrusta de heliga till att bygga upp Kristi kropp (Ef 4:12).
|
