Det går som en löpeld över hela västvärlden, Europa så väl som Amerika - rapporterna om de väldiga pedofilskandalerna inom den Romersk-katolska kyrkan (RKK), den ena värre än den andra. Många präster och biskopar bär här med sig tunga bördor. Än värre är de mänskliga tragedier som tusentals barn och unga utsatts för, i många fall skador som de aldrig kommer ifrån. Genom enorma skadestånd har man ofta försökt att köpa sig fri från skulden. Många rapporter talar om skrämmande mörkläggningar liksom om förflyttningar av de prästerliga förövarna, så att de kunnat fortsätta sin verksamhet på annan ort.
Som ett väldigt askmoln
Dessa skandaler är som en skugga över hela kristenheten eller som ett gigantisk andligt askmoln. Hela kristenheten får stå med skammen. Antingen vi har stora betänkligheter inför RKK eller vi har större förståelse och tydliga vänskapsförbindelser så är det ändå hela kristenheten som får bära skulden. RKK är världens största kyrka, som tillsammans med alla andra kristna bekänner den treenige Guden, Jesus Kristus som sann Gud och människa, korsfäst, död och uppstånden som Guds offerlamm, Skriften som Guds ord osv. Inför världen står alla kristna i en mening med skuld för dessa skandaler.
Det finns många inom RKK som på kyrkans vägnar bett de drabbade om förlåtelse. Det är gott och väl så långt. Men vad hjälper det om man inte kommer till botten med problemet. Var är roten till detta onda? Eller var finns den "vulkan" som spyr ut sådan aska? Eller vågar vi tala om ett systemfel?
Prästerna och äktenskapet
"Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem."[1] Människan är skapad till man och kvinna och Guds avbild tecknas i denna helhet av man och kvinna. Den naturliga ordningen i skapelsen är att man och kvinna lever tillsammans. Vi hör också hur Skaparen redan före syndafallet säger: "Det är inte bra för mannen att vara ensam".[2] Så skapade Gud kvinnan också för att hon skulle vara mannen till hjälp. Detta måste också inkludera den romerske prästen eller biskopen.
Det finns utan tvekan en celibatets väg. Men det är en väg för den som får detta som en särskild gåva. Och den gåvan är inte knuten till präst- eller biskopsämbetet. Av NT ser vi alldeles klart att det apostoliska ämbetet i normalfallet innehas av män i äktenskap. Aposteln Paulus berättar att Petrus hade med sig sin hustru på sina resor liksom de andra apostlarna och Jesu egna bröder.[3] Detta ligger också på linje med vad Paulus skriver till Timoteus när det gäller sökkriterierna för en biskop eller församlingsledare. Tre av de femton kraven handlar om äktenskap och familjeliv. Han ska vara (1) en enda kvinnas man, och han ska (2) ta väl hand om sin familj och (3) se till att hans barn lyder och visar all respekt. "Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall han då kunna ta hand om Guds församling?"[4] Så här bör det se ut i normalfallet. Visserligen var Paulus själv celibatär och kan också beskriva det som ett ideal, men han visste att detta var en särskild gåva han hade fått.[5] Samtidigt är han helt realistisk när gäller normalfallet och skriver: "Men för att undvika otuktssynder skall varje man ha sin hustru och varje hustru sin man."[6] Hur ska RKK undvika sina prästers och biskopars otuktssynder? Paulus har gett svaret!
Inte en lärofråga?
RKK hävdar att kravet på prästerna och biskoparnas celibat inte är en lärofråga, men i praktiken har det blivit det. Vid ett tillfälle talade Jesus med fariséerna och de skriftlärda med anledning av hur man försökte undkomma ansvaret för sina föräldrar: "Ni upphäver fullkomligt Guds bud för att hålla fast vid era egna stadgar."[7] Detta kan i hög grad tillämpas på den situation som ovan beskrivits.
Pedofilskandalerna i RKK är utan tvekan en frukt av synden mot Herrens ord: "Om någon lägger något till dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet om i denna bok. Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok."[8] Inför sig själva, inför övriga kyrkor och inför världen måste RKK erkänna sitt stora misstag, då man gjort just det som Paulus beskriver som tecken på villfarelse: man "förbjuder folk att gifta sig".[9] Sedan måste man ta konsekvenserna av det för att börja bli trovärdig. Ser man den sanningen i vitöga kommer man kanske också att upptäcka att det finns många fler frågor.
[1] 1 Mos. 1:27
[2] 1 Mos. 2:18
[3] 1Kor. 9:5
[4] 1 Tim. 3:2,4-5
[5] 1 Kor. 7:7-8
[6] 1 Kor. 7:2
[7] Mark. 7:9
[8] Upp. 22:18-19
[9] 1 Tim. 4:3
