Johannespassionen vecka 1

Text: Joh 17:1-19.

...och det fjärde liknade en flygande örn. (Upp 4:7)

Någon känner kanske till att Kyrkan tidigt i sin historia började förbinda de fyra väsenden inför Guds tron med de fyra evangelierna. Örnen förbands med Johannesevangeliet. Om någon undrar varför ges han ett svar i Johannespassionens första text. Här återger Sankt Johannes hur Jesu mänskliga natur i tanke och tal på starka vingar lyfts över tid och rum mot evigheten och därifrån med örnblick överblickar de förvirrande och plågsamma sista timmarna före Jesu död. Den som öppnar sitt hjärta för Jesus ord blir med honom lyft av Anden till att se vad det är som sker i det som sker, ja, se de plågsamma timmarnas eviga betydelse. Det är missriktat att försöka förstå vad som är nu och då, här och där i vad Jesus säger i dessa verser. Det stora är ju att tidens och rummets gränser sprängs och att Jesus skådar inte endast med örnens blick utan med Guds ögon på världshistoriens mest avgörande stunder som utspelar sig på jordytans mest skickelsedigra kvadratmetrar.

När människan får nåden att med Jesus se de blodiga stundernas och platsernas betydelse för evigheten

- då förstår hon vad det betyder att Jesus blir förhärligad

Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra. Fader, stunden har kommit. Förhärliga din Son, för att Sonen må förhärliga dig. (Joh 17:3-4) Här ser Frälsaren på sig själv utifrån och kallar sig Jesus Kristus - den smorde. Med en sådan titel skulle han ha all rätt att från Gud och sitt folk kräva den smordes, Davids-ättlingens kungatron, och bli upphöjd och förhärligad på den. Med all rätt kunde Jesus här ha tagit sig "det gudomliga till en krona". Människor runt om hela jorden hade fått falla ned inför honom och böja knä men hade de också bekänt Gud Fadern till ära? Jesus visste att för honom hade Fadern stakat ut en helt annan väg till upphöjelse än den röda mattan till tronen. Den vägen skulle färgas röd av hans eget blod och den skulle föra honom bort från tempel och kungapalats till de utstöttas och skamligas kors. Jesus skulle finna sin upphöjelse endast i den djupaste förnedring, han skulle förhärligas endast i den nattsvartaste ångest.  Men det är just genom att lida i fullkomlig kroppslig och själslig utblottelse som Jesus öppnar den saliga evigheten mitt i tid och rum. Detta är det eviga livet att känna Gud och honom som han sänt. Detta kännande av Gud kan endast uppstå när en syndare ser att Gud offrar allt för att frälsa och rädda den som var hopplöst förlorad. Endast den tronbestigning som stavas korsfästelse ger grund för en evig lovsång från nattens förlorade söner och döttrar. När de i tro ser på Jesu försoningsoffer uppstår tron och av tidens syndare blir det eviga helgon.

- då förstår hon vilken förmån det är att tillhöra Jesus

Ty de ord som du har gett mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och har verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig. Jag ber för dem. Det är inte för världen jag ber utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina.  Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem. (Joh. 17:8-10)

Har du väckts till att med längtan och förtroende lyssna till Guds ord, den glada nyheten om Jesus? Då har något stort skett med dig. Då hör du till dem som Fadern utvalt och kallat och skänkt till sin Son som syskon och lärjungar. Det är för din skull sonen har rört sig från himlen till jorden, från krubban till korset, från korset till graven. Det är för dig han har offrat sig och i dig som tog emot honom ser Jesus lönen för sin möda, i din tro på honom ser han sitt förhärligande. Ditt andliga liv, din tro på frälsaren är inte bara ditt eget försök att undfly den eviga döden. Den tro som den Helige Ande skapar i ditt hjärta genom och ord och sakrament är den yttersta förklaringen till att Gud skapar jorden och människor, att han själv blir människa, lider, dör och uppstår. Dramat från Getsemane och Golgatha fortsätter idag i varje hjärta som förs från otro till tro.

- då förstår hon att Jesus fortsätter sitt frälsningsverk genom sina lärjungar

Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.  Liksom du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. Och jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen. (Joh. 17:17-19)

I det evighetsperspektiv som präglar Johannesevangeliet, örnevangeliet, ser vi att sanningen inte bara handlar om ett kallt förnuft som konstaterar att en utsaga stämmer överens med ett sakförhållande. Sanningen med stort S är det svar som Pilatus aldrig fick muntligt på sin fråga "Vad är sanning?" men som Jesus gav i handling genom att gå ut till korset och blöda och dö för mänsklighetens frälsning. Att vara helgade i sanningen betyder att den Helige Ande får tillägna en människa de välsignade frukterna av Jesu lidande och död, uppståndelse och himmelsfärd. Den med vilken detta stora har skett har förts från tid och jord, in i evighet och himmel men blir också sänd av Gud tillbaka till medmänniskorna med sanningens oerhörda ord om att ett evigt och fullkomligt offer är framburet en gång för alla för alla människors alla synder. Den som delar med sig till andra av korsets evangelium har inte levat förgäves. Den är sedd av Jesus från evigheten och skall en gång få skåda den förhärligade Kristus när hans sitter på sin härlighets tron och få lovsjunga honom tillsammans med alla dem som helgats i sanningen.