Jesu torra tunga och strupe har just fuktats med lite surt vin. Med de sista kroppsliga krafterna ropar han ut sina sista ord över världen. Läget är så sorgligt som det någonsin kan bli här på jorden: inför sin mors och några vänners tårfyllda blickar och inför många fienders lystna och hatiska blickar håller Jesus på att förkvävas på korset. Men de sista orden han uttalar är inte sorgliga, utan de är ett glatt budskap, ett evangelium: det är fullbordat. Hur oändligt stor och djup den glädje är som ryms i de orden kan bara den Helige Ande uppenbara för ditt hjärta. Något av den uppenbarelsen kan ske här och nu när vi blir stilla inför den korsfäste Jesus och tänker på det stora verk som Jesus fullbordar på korset.

Verket som Jesus fullbordar på korset

1. - det verk som är fullbordat

Så blev nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin härskara. Och Gud fullbordade på sjunde dagen det verk som han hade gjort. (1 Mos 2:1, 2)

Gud lämnar inga ofullbordade hastverk efter sig. Det han påbörjar fullbordar han och det Gud har fullbordat är helt och gott. Och det mest fulländade som Gud skapar på jorden är människan som Gud skapar till sin avbild. När Gud hade skapat människan såg han på allt som han hade skapat och se, det var mycket gott. Men det fanns en ovän som inte kunde tåla det goda och fullbordade utan ville av Guds fullbordade göra något ofullbordat. Den onde vill till varje pris trasa sönder Guds avbild i människan och allt gott som Gud har skapat. Och vi vet hur väl han har lyckats. Varje dag får vi dåliga nyheter om människor som trasar sönder sina liv, trasar sönder sina förhållanden till andra, ja som med laglöst våld trasar sönder medmänniskor.
Vad Gud en gång fullbordade har slagits sönder och ligger nu inför Guds ögon som en ständig anledning till sorg och vrede. Där Gud ville se kärlek får han istället se hat. Där Gud ville se rättfärdighet får han istället se synd. Där Gud ville se fred med människan och fred människor emellan får han istället se oavbrutna strider. Där Gud ville höra förtroliga böner och hjärtliga lovsånger stiga upp från jorden får han istället höra förtvivlade suckar, bittra hädelser och ilskna svordomar. De människor som Gud hade skapat till sina avbilder har istället blivit till förvridna karikatyrer av Gud. Var och en av oss formar våra liv så att de inte blir till glädje och stolthet för Gud utan till slag i ansiktet. Ingenstans finns det någon som älskar Gud över allting.

I denna ofullkomliga värld och mänsklighet är det som Gud Sonen nu stiger ned och lever sitt liv. Han är sänd av Fadern hit i världen för att Guds verk som har gått sönder skall helas på nytt. I sin allvishet visste Gud förstås hur det skull gå med hans skapelse. Han visste om ondskan och lidandet som skulle följa. Ändå skapade han, för han visste också hur han skulle hela det som gått sönder. Från evighet hade Gud tänkt ut en plan, en frälsningsplan som skulle rädda hans verk. Ordet synd på hebreiska betyder i grunden "att missa målet", som en bortskjuten pil. Så kan våra liv med rätta beskrivas. Men med Jesus är det annorlunda. Han är som en pil som Fadern skjuter i väg och träffar mitt i måltavlan. Där Jesus hänger genomborrad på korset är han pilen som borrat sig mitt i prick.

När Jesus nu fullbordar sitt liv, kan Fadern blicka ner på jorden och verkligen se sin rätta avbild i Jesus Kristus och därför glädja sig över något som är fullbordat på jorden. Men Jesus levde sitt liv och dog sin död inte bara för sig själv utan för oss alla. Med sig upp på korsets trä hade han allas våra livsöden: Ja han var sargad för våra överträdelser skull och slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. (Jes 53:5)

Den enda person som har anledning att vara perfektionist är Gud, för det är bara han som är allsmäktig. Och eftersom Gud är perfektionist kan han bara ha frid med det som är fullkomligt. Förutsättningen för frid med Gud är alltså att vara fulländad. När Jesu liv på jorden är färdigt och hans lidande är slut då har det oändligt stora skett att han med sitt liv som trasades sönder fullbordat alla människors liv. För oss, i vårt ställe har han levat det mänskliga livet i fullkomlig kärlek. För oss och i vårt ställe lider han straffet för alla våra synder och skulder. I vårt ställe knäcks han som en bortskjuten pil som missade målet medan vi var och en för hans skull hedras av Gud som den avgörande pilen som träffade mitt i prick.

Du som varje kväll när du tänker tillbaka på din dag vet att du lämnar mycket ofullbordat efter dig, du skall veta att Jesus innesluter också ditt liv, när han på korset säger: det är fullbordat. När du en gång har lagt dig ner en sista gång för att aldrig mer resa dig upp i det här livet och du då med ångest och sorg tänker tillbaka på ditt trasiga och ofullkomliga liv, minns då vad Jesus säger och att han säger det också om ditt liv i synd och skam: Det är fullbordat. Jesus har på korset fullbordat det en gång för alla och vunnit åt dig och mig en evig rättfärdighet. Tack vare Jesu liv på jorden och död på korset kan Gud Fadern som en perfektionist blicka ut över mänskligheten och säga det är fullbordat. Därmed är det redan sagt det största och viktigaste Jesus i sin kärlek gör för oss, hans medmänniskor. Men utöver det verk som Jesus har fullbordat så finns det ett verk som ännu inte är fullbordat men som

1. - Jesus idag fullbordar i människor

Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död krossade de inte hans ben, utan en av soldaterna stack upp sidan på honom med sin lans, då kom det ut blod och vatten . Den som såg det har vittnat om det för att också ni skall tro. (Joh. 19:34, 35)

Blodet och vattnet som rinner ur Jesu sida kunde väl ha sin naturliga, medicinska förklaring, men när aposteln skriver att detta skulle hjälpa oss att tro, så säger det att det var ett tecken med en djupare innebörd. Förklaringen finner vi i en gammal profetia hos Sakarja: Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta en nådens och bönens ande, så att de ser upp till mig och ser vem de har genomborrat. (Sak 12:10) Från korset lämnar Jesus sin ande i Faderns händer men han sänder också ut sin ande över mänskligheten. Genom sin Helige Ande fortsätter Jesus idag att fullborda sitt verk med oss människor. När Jesu ande från korset får nå in i ditt hjärta, så kan du börja ana och förstå vilken nytta du har av att Jesus dog för dig.

Den Helige Ande vill verka i dig som en bönens ande så att du till Gud ropar ut din nöd, din längtan efter rening och att bli fullbordad i Guds ögon. I den Helige Ande kan det stora ske att du börjar tro att det var också för dig som Jesus levde sitt liv och dog sin död, ja, du fanns med där på Golgata, innesluten i den korsfästes livsöde. Det stora undret kan ske med dig: Att du börjar tro och förvänta att, eftersom Fadern på korset behandlade sin enfödde son som en syndare, så som du borde behandlas, så kommer Fadern nu också att behandla dig som den enfödde Sonen borde behandlas, alltså med kärlek och uppskattning och med den största belöning.

Det verk som Jesus fullbordade på korset vill han idag fullborda i dig så att du vågar tro att du som i dig själv är och förblir en syndare ändå står som ett rättfärdigt helgon inför Gud. Den Helige Ande verkar idag som nådens Ande som räcker till dig och mig Guds nåd i ett levande Guds ord som predikas, i syndernas förlåtelse som prästen utdelar och i dopets heliga vatten och i nattvardens heliga gåvor. Genom allt detta kommer nyttan av det som skedde på korset till dig i dag. Som Paulus kan du som kristen känna dig som ett ofullgånget foster. Men när du i tro hoppas på Guds nåd för Jesu Kristi skull, sker det stora att Jesu sista ord på korset sträcker sig över dig i dag och blir hans sista och slutgiltiga ord om ditt liv: Då vet du att du har frid med Gud nu och för evigt.