Artikelförfattaren, Lee Saville, är en engelsk jurist som engagerat sig starkt för gatubarn och utsatta romer i Rumänien, han berättar här om ett arbete som stöttas av bland annat LM Engströms gymnasium.

 DSC 0099alfa

Framför mig syns några enkla plåt- och planktak. En fotboll dyker plötsligt upp i luften och jag hör barns segerrop. Bollen försvinner igen bakom plåttaken. Jag klättrar upp på den hög av skräp som finns mellan vägen och den lilla ansamlingen bostäder som är byggda av lera, asbestplattor, plankor och de tegelstenar som de har kunnat hitta, och börjar gå mot en av mina vänners hem.

Små barn utan skor, med smutsiga ansikten och vilda hår, skrattar högt när de leker med trasiga leksaker och bitar av kartong. Det är kyligt i den sena eftermiddagen den här höstdagen och folk eldar med vad de har i små tegel- eller tennugnar för att börja laga mat. Luften luktar brinnande trä och plast. Jag stannar för att titta på två barn som rör sig långsamt mot mig. Var och en av dem bär två 5-liters plastflaskor med vatten. De måste stanna ofta för att ställa ner de tunga kärlen. De kommer från den närmaste vattenkällan som är cirka 1 km bort. Allt vatten – dricksvatten, vatten för matlagning, för tvättning – måste bäras därifrån.

De flesta männen arbetar eller försöker hitta arbete, vilket inte är så lätt som det verkar. Många av dem kan inte läsa eller skriva, eller har på grund av komplicerade regler inte giltiga identitetshandlingar, vilket gör det omöjligt för dem att bli lagligt anställda. Under många år har männen grävt djupt i marken för att hitta metallskrot som de skulle kunna sälja. Men det förrådet har sakta tömts och livet har nu börjat bli hårdare. Man behöver nu hitta cirka 5 kg metallskrot för att kunna köpa en enda limpa bröd.

Ett ökande antal familjer arbetar medvetet för att få sina barn till dagis och skola. Det finns många hinder: att inte ha tillräckligt med pengar för att kunna köpa böcker och pennor och den väska som behövs; att inte ha rätt kläder, som skor och vinterjackor. I själva verket är det en utmaning bara att ha rena kläder, när den närmaste vattenförsörjningen är 1 km bort.

Vintern är inte långt borta nu. Råttorna har börjat flytta in i husen. De gräver sig igenom leran i väggar och jordgolv. När den första snön kommer tänker inte dessa människor på skidåkning, utan på att överleva. Den långa, kalla vintern är en brutal och svår fiende. Ved till elden är inte någonting man kan avstå från när temperaturen sjunker till minus 25 grader och under. En lastbil med ved kostar cirka 3400 kronor (Den som har turen att hitta ett lagligt arbete har en minimilön på cirka 1700 kronor per månad i handen.)

 

Detta lilla samhälle är bara på cirka 500 personer. Dessa består till stor del av personer som har flyttat från andra delar av Rumänien till Arad för att försöka tjäna tillräckligt med pengar för deras familjer ska kunna överleva, och de har byggt sina hem olagligt här. Men för många av dem har detta blivit deras hem i femton år eller mer. Det finns många andra samhällen som är lika fattiga som detta. Vissa finns i innerstäder med svår trängsel och liten eller ingen mark, och en del finns i på landsbygden där människor har trädgårdar och möjlighet att odla mat och hålla några höns och grisar. Utmaningarna är olika, men mödorna är lika svåra.

I en artikel från Europeiska kommissionen, "An EU Framework for National Roma Integration Strategies up to 2020", står det:

"Många av de uppskattningsvis 10 till 12 miljonerna romerna i Europa möter fördomar, intolerans, diskriminering och social utslagning till vardags. De är marginaliserade och lever under mycket dåliga socioekonomiska villkor. Detta är inte acceptabelt i Europeiska unionen (EU) i början av 2000-talet."

Naturligtvis är dessa inte några nya frågor, men norra Europa har till stor del uppmärksammat frågorna sedan 2004, när länder med en högre andel romer anslöt sig till EU och folk började resa norröver i jakt på ett bättre liv. (Slovakien 2004, Ungern 2004, Bulgarien 2007 och Rumänien 2007.) Sedan Rumänien gick med i EU har det blivit ett markant ökat antal människor som reser utanför landet för att försöka tjäna pengar. Vissa för att försöka hitta arbete på plats, medan andra redan har arbete innan de reser. Många har säsongsarbeten, såsom fruktplockning i länder som Spanien och Italien eller Frankrike.

Enligt vår erfarenhet är målet i de flesta fall enkelt; att tjäna tillräckligt med pengar för att ge sin familj och sedan komma hem igen. Vissa kommer tillbaka med tillräckligt med pengar för att bygga ett till rum på sitt lilla hus, men många återvänder besvikna.

 

Så sent som förra veckan satt jag hemma hos en familj som vi har känt i många år. Båda föräldrarna har arbetat länge och hårt för att försöka försörja sina sex barn. Deras hem är litet, enkelt och rent. Förra året lyckades de spara pengar för att laga ett knäckt tak i det lilla vardagsrummet/sovrummet. I år lyckades de få ihop pengar till att laga taket i köket. De hade bett mig att besöka dem eftersom de skulle lämna byn nästa morgon och ta ett modigt och djärvt steg att försöka hitta ett nytt liv i Storbritannien. "Vi har försökt allt vi kan här för att försörja vår familj, men det är helt omöjligt", säger pappan. De två föräldrarna ser på varandra och mamman börjar gråta. Hon är orolig för vad som väntar dem när de anländer till England. De har lånat 1200 pund av en vän, för bussbiljetter och hyra de första månaderna på ett hus som de har fått höra väntar på dem. "Vi har hittat någonstans att bo och någon har lovat mig ett jobb." Han tittar ner i golvet. Jag kan se att han var orolig. "Jag hoppas att det fungerar", sade han, "vi har riskerat allt för detta." Deras plan var att ta med tre av de sex barnen och att lämna de äldre med mor- och farföräldrar tills de var säkra på att de skulle komma till rätta. Då skulle mamman komma tillbaka för att hämta de resterande barnen. "Här jobbar jag långa timmar och får 50 RON per dag" (105 SEK), sade pappan. "Där de kommer att betala mig 60 pund per dag!" (560 SEK) När han gjorde beräkningar för mig om och om igen – mer för att övertyga sig om det kloka i hans beslut än att övertyga mig – kom hans äldste son och satte sig bredvid honom och höll hans hand och då började pappan gråta.

Detta är bara en berättelse bland många. Deras hjärtan är i Rumänien, deras familjer är här, de skulle föredra att inte åka, men de kan inte se någon framtid för sig själva eller sina barn, så de tar ett djupt andetag, ett stort lån och ett stort steg ut i det okända. EU-kommissionens artikel erkänner att "det behövs åtgärder för att bryta fattigdomsmönstret som går från en generation till nästa"; "De allra flesta i arbetsför ålder i Rumänien saknar den utbildning som behövs för att hitta ett bra jobb. Det är därför av avgörande betydelse att investera i utbildning av romska barn för att de senare ska kunna komma in på arbetsmarknaden."

Idag, en vecka senare, ringde familjen mig från Storbritannien. Det hade inte fungerat. Huset de trodde att de hade hyrt existerade inte. Jobbet var inte den "sure thing" de hade blivit lovade. Nu satt de fast. Med en stor skuld och i Storbritannien utan möjlighet att lätt ta sig tillbaka försöker de "tänka ut någonting". "Om vi hade vetat detta skulle vi inte ha kommit", sa mamman som nu är orolig för de av hennes barn som fortfarande är kvar här i Rumänien.

Att i en värld av snabbkaffe och mikromat diskutera företeelser som kan ta generationer att ändra, kan verka lite främmande för oss. Vi kan frestas att leta efter snabba lösningar på de problem vi har runt oss, och vi blir frustrerade när det inte snabbt löser sig. Det driver oss även mot en mycket dålig kvalitet på debatten – "ska vi ge dem pengar eller inte" – snarare än närmare de nödvändiga allvarliga åtgärder, komna ur långsiktiga diskussioner, som kommer att leda till verkligt fungerande lösningar. För oss blir det blir allt tydligare att utbildning är en av de grundläggande nycklarna till att bryta de mönster som fångar hela familjer i extrem fattigdom i  generation efter generation. Investeringar i ett barn eller en ung människa är inte något som kan skyndas på. Det krävs en långsiktig vision. Som alla lärare kan vittna om, så är detta ett arbete i kärlek som kräver tid och tålamod. Arbetet börjar med de minsta barnen och navigerar sedan uppåt längs branta, smala, steniga och till synes omöjliga vägar, fram till en högre utbildning och sedan vidare.

Men utbildning handlar inte bara om att lära sig läsa och skriva, det handlar om att förändra vårt sätt att tänka om oss själva och världen omkring oss. Det handlar om att ge människor möjlighet att drömma för sig själva och för sina barn. Det handlar om visioner och hopp och möjligheter. Många av föräldrarna vi känner tvivlar på det sanna värdet av utbildning och fruktar konsekvenserna av att låta sina barn gå i skolan. Vi hör många historier om barn som diskrimineras, blir mobbade eller förödmjukade på skolan av andra elever och även av lärare. Överbeläggningen och i många fall brist på vatten innebär att den grundläggande hygienen är låg. Många barn är inte vaccinerade eftersom föräldrarna inte förstår vikten av detta, och dessa faktorer i kombination med trängsel innebär att när något barn blir sjukt, kan konsekvenserna bli allvarliga för hela familjen. Detta skapar en rädsla för att skicka barn till skolan om de inte har tillräckliga kläder att möta vintermånaderna, eller om de kan komma i kontakt med andra barn som är sjuka och sedan föra tillbaka sjukdomen till hemmet. En fattig familj kanske inte alls har tillgång till medicinsk vård på grund av brist på riktiga dokument. Men de skulle vanligtvis inte heller ha råd med kostnaderna för läkemedel, en kostnad som kan vara väldigt hög.

Naturligtvis gör fattigdom det omedelbara behovet att sätta mat på bordet mer angeläget än möjligheten att genom skolgång få möjlighet till fast anställning om ett par år. Att köpa kläder och skor, en skolväska, pennor, kritor och böcker, kan vara omöjligt för en familj lever i fattigdom, men om de då även har ett stort antal barn (vilket är vanligt) blir det än mer omöjligt att förse dessa barn med allt detta vid varje terminsstart. Familjer som lever i sådan fattigdom har sett väldigt få barn gå hela vägen genom utbildningssystemet upp till  8:e klass. Väldigt få når gymnasiet, så det finns inte heller många positiva förebilder.

Om vi skulle ha möjlighet att uthålligt investera i dessa barns liv ända från småbarnsåldern, skulle de sedan som artonåringar kunna se världen omkring sig med andra ögon. Det är häpnadsväckande hur mycket ett barn lär sig i de allra första åren. Inte bara hur man skriver bokstäverna i alfabetet, utan även hur man umgås med andra barn, hur man leker, hur man lyssnar, hur man lär sig att koncentrera sig. De lär sig att frågor är någonting positivt, och inte någonting negativt. Unga vetgiriga människor upptäcker snart att lärande kan vara roligt och att världen runt omkring dem är full av mirakler.

 

Men utbildning för barnen är inte tillräckligt, vi måste också hjälpa och uppmuntra föräldrarna att vidga sina visioner och sina drömmar om en annan framtid för sig själva och för sina barn. Annars blir det lätt så att mycket av arbetet med barnen blir ogjort. Vi har märkt att det kunde hända att vi investerade i ett barns liv tills han eller hon hamnade i trettonårsåldern, och sedan kunde vi få se hur föräldrarna av olika anledningar tog barnet ur skolan. (Detta är inte en ovanlig företeelse bland de fattiga.)

Vi måste skapa möjligheter för föräldrar att ge sina familjer och sina egna barn glimtar av en annan verklighet, liksom drömmar för framtiden.

Att hjälpa en familj att sörja för sina behov genom att ge dem möjlighet att odla mat och tillhandahålla pumpar för bevattning skulle vara goda exempel på detta. Tvättmaskinsprogrammet, (att ge en tvättmaskin på lån) sparar en mamma med (exempelvis) sex barn flera timmars arbete varje vecka; det lindrar stressen inom familjen och bidrar till att skapa en bättre miljö i hemmet. Våra vårdprogram kring förlossningar bidrar till att en gravid mamma får rätt hjälp vid rätt tid, och hjälper till att lindra pressen. Dessa program och andra liknande visar dagligen att saker och ting kan förändras på ett mycket påtagligt sätt. Att erbjuda utbildning och kompetensutveckling och coaching för att uppmuntra människor i arbete, ger och återger människor hopp, och gör det möjligt för föräldrar att söka betalt arbete för att försörja sig själva och sina barn. Våra mikroprogram och sysselsättningsprogram handlar om att utveckla kompetens och potential hos individer och skapa möjlighet för dem att få en fast inkomst. Vi har flera program där människor är anställda eller driver sitt eget lilla företag eller går i utbildning. Detta är ett område som vi är mycket angelägna om att utveckla, och vi har nyligen startat ett utvecklingsteam för våra små mikroprogram, i avsikt att hitta nya vägar att skapa sysselsättning.

Där någon lyckas hitta ett arbete, med ett lagligt anställningsavtal, har detta även den fördelen att hela familjen får statliga medicinska förmåner.

Naturligtvis förstår vi att frågorna är komplexa, men vi är övertygade om att det i detta finns några viktiga nycklar för att kunna bryta mönstren av fattigdom. Men det kommer att ta tid och tålamod och samarbetspartners.

 

LM Engström är en av våra långsiktiga samarbetspartners. Skolan har varit nära involverade i arbetet i Rumänien sedan 1998. Inte bara genom att låta grupper av studenter och personal komma ner för att se och förstå situationen här på plats, men också för att hjälpa till att göra andra medvetna om situationen och för ge välbehövlig finansiering till det fortsatta arbetet. Många av våra långsiktiga volontärer under de senaste tio åren har varit tidigare studenter från LM, som har kommit för att hjälpa till och bli en viktig del av utvecklingen med våra långsiktiga strategier.

 

Om du vill engagera eller om du vill ha mer information om vårt arbete, vänligen ta en titt på vår hemsida
www.networks.org.ro eller mejla oss på
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Text och foto Lee Saville

Intervju & Reportage Menu

Lämna feedback

  1. Inte valt något?
  2. Rubrik(*)
    Glömt ange ämne?
  3. Lämna dit inlägg(*)
    Glömt skriva något?
  4. Namn
    Ogiltig inmatning
  5. Email
    Ogiltig inmatning
  6. Lösen (1234) för att undvika spam(*)
    Ange 1234 som lösenord för att skicka

Sök på sidan