Rubriken kommer från evangeliebokens rubrik över den numera avskaffade Annandag Pingst, som har tagits bort till förmån för nationaldagen, i god sämja mellan stat, arbetsgivare och fack. Man har alltså valt bort en kristen högtid till förmån för en sekulär sådan, och detta i ett land där intresset för nationen och dess historia är minimalt. Dock är jag alls inte ute efter en i och för sig mycket berättigad samhällskritik. Det jag vill framhäva är något mycket centralt i Nya testamentet och därmed djupt uppbyggligt.

Världen för snart två tusen år sedan

Idag är hela världen någorlunda känd. På Jesu tid var den kända världen mera begränsad. Amerika och Australien var okända och Asien var bara känt via handelsvägarna. Den kända världen i den tidens politiska och kulturella mitt – jag bortser då från Mittens rike, Kina – var Romarriket, i vilket representanter för det judiska folket var utspridda i det som kallade diasporan. Det har av vissa forskare hävdats att judarna utgjorde runt tio procent av Romarrikets befolkning på kanske åttio miljoner människor.

Vittnena vid Andens utgjutelse

I världens äldsta kyrkohistoria – som icke är Eusebios kyrkohistorieverk från 300-talet utan Lukas kyrkohistoria i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna, heter det, och jag citerar 1917 års översättning: ”Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från allahanda folk under himmelen. Och när dånet hördes, församlade sig hela hopen, och en stor rörelse uppstod, ty var och en hörde sitt eget tungomål talas av dem. Och de uppfylldes av häpnad och förundran och sade: Äro de icke galiléer, alla dessa som här tala? Huru kommer det då till att var och en av oss hör sitt eget tungomål talas? Vi må vara parter eller meder eller elamiter, vi må hava vårt hem i Mesopotamien eller Judéen eller Kappadocien, Pontus eller Asien, i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller Libyen, åt Cyrene till, eller vara hitflyttade främlingar från Rom, vi må vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, alla höra vi dem på våra egna tungomål tala om Guds stora gärningar.” (Apg 2:5-11)

Kristendomens universalitet på Kristi tid och idag

Det kan finnas föreställningar bland så kallade upplysta människor om att kristendomen växte fram i en avlägsen och isolerad del av den då kända världen. I själva verket utspelade sig dramat – Kristi lidande, död, uppståndelse och himmelsfärd samt Andens utgjutande på den första Pingstdagen i det synnerligen centrala Jerusalem, som kanske en tiondel av Romarrikets dåvarande befolkning hade nära anknytning till. Många vittnen var dessutom närvarande för att bevittna alla dessa dramatiska och avgörande händelser. Det är bara otrons människor som – mot bättre vetande – förnekar dessa uppenbara fakta.

Andens vind över världen idag

När sekulariseringen nu sveper fram över Västerlandet är det ett fascinerande faktum att kristen tro istället sprider sig mycket snabbt i länder som Kina, Nepal, Sydkorea och Japan, för att inte tala om huvuddelen av den i många avseenden utsatta afrikanska kontinenten. Var viss om att detta är den Helige Andes verk och att denna kristna expansion är en följd av såväl arbete som trogna böner!

Lars Edvardsson

Lämna feedback

  1. Inte valt något?
  2. Rubrik(*)
    Glömt ange ämne?
  3. Lämna dit inlägg(*)
    Glömt skriva något?
  4. Namn
    Ogiltig inmatning
  5. Email
    Ogiltig inmatning
  6. Lösen (1234) för att undvika spam(*)
    Ange 1234 som lösenord för att skicka

Sök på sidan