Den danske prästen Hans-Erik Nissen avled den 27 jan.

I svensk kristenhet är han mest känd för andaktsboken – "Ett är nödvändigt" – som läses i många kristna hem, oberoende av vilken tradition man än känner sig hemma i.

Som rektor på den lutherska bibelskolan i Hillerød på Själland fick pastor Nissen vara med att forma hundratals unga kristna, också från Sverige. Den 10 januari höll han sin sista predikan i den "valgmenighed" på Nordsjälland, där han verkade som präst sina sista sex år. Medveten om sin cancer i långt framskridet stadium och att detta var hans sista predikan avslutade han sin tjänst med ett vittnesbörd om vad det är som bär en kristen hela vägen fram – det är att ha fått komma "helt frem" till Jesus. Han påminde också om vad som är prästens allra viktigaste uppgift – att visa vägen till himlen. Och att Kristi blod är vår enda räddning.

Paulus skriver om "försoningens ämbete" i 2 Kor. 5, och den som fått möta pastor Nissen och höra honom kan förstå att här var "försoningens ämbete" i funktion. En annan apostolisk tjänare skriver: "Tänk på era ledare, som har predikat Guds ord för er. Se, hur de slutade sin levnad, och följ deras tro. Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet." (Hebr 13:7-8)

Där Hans-Erik Nissen slutade är vi kallade att fortsätta.

"Under strecket" i Svenska Dagbladet i söndags (24/1) skriver en, som av Svenska kyrkan är satt att vara ledare för alla, som är vigda till att tjäna i försoningens ämbete, nämligen teol.dr Antje Jackelén. Hon redovisar där förberedelser och perspektiv på det möte som Lutherska Världsförbundet och Romersk-katolska Kyrkan ska ha i Lund den 31 oktober, 499 år efter det att Luther spikade upp sina teser på porten till Slottskyrkan i Wittenberg och hela den reformatoriska rörelsen sköt fart. Mötet är en del av en försoningsprocess mellan "lutheraner" och romerska katoliker och där 500-årsfirandet av Luthers teser blir ett gemensamt projekt! Till mötet har också den nuvarande påven Franciskus lovat komma.

Men nämnda "understreckare" i SvD avslöjar ett ointresse för det som var Luthers angelägenhet: Kristi försoning, frälsning av nåd till evigt liv. Den svartmålning, som ärkebiskopen gör av reformationen och reformatorn, är långt borta från det apostoliska vittnesbörd, som pastor Nissen gett. Det är två olika världar.

I "Ekots lördagsintervju" häromveckan (17 januari) var det ärkebiskopens tur att bli utfrågad. På slutet gav hon ett rakryggat svar om varför präster inte ska tvingas förrätta vigsel av samkönade par mot sitt samvete. För övrigt visade hon prov på kunskaper och insikter i både flyktingproblematiken och klimatfrågorna. Men det som är prästens och kyrkans stora budskap – eller kyrkans "kronjuvel" – budskapet om Kristi försoning och ställföreträdande lidande, det lyser med sin frånvaro.

Två ledare i kyrkan har här ställts sida vid sida – och vem av dessa kan man tryggt "hålla i handen" när man ska bryta upp från detta livet? Bara den, som vet hur man visar vägen till himlen.

Idag är det dagen efter Askonsdagen. Därmed har den heliga fastetiden börjat. I kyrkoårets texter får vi följa Kristus i hans kamp, hans lidande och hans död för våra synder. Att utlägga och förklara dessa texter är kyrkans heliga kallelse. Då är "försoningens ämbete" i funktion.

Men om inte kyrkans biskopar tar ansvar för "försoningens ämbete" och normalt inte accepterar de präster och prästkandidater som vet att de har kallelsen till detta ämbete – att visa människor vägen till himlen – vad gör Guds folk, det trogna kyrkfolket i Sverige då? Jesus har gett en klar anvisning: "Skörden är stor. Arbetarna är få. Be skördens Herre att han sänder arbetare i sin skörd."

Luthers medarbetare Philipp Melanchton skrev i Traktaten om påvens makt och överhöghet följande: "Därför då de, som äro förordnade att vara biskopar bli fiender till evangeliet och vägra meddela vigning, behålla församlingarna sin rätt därtill."

Det finns fler vägar in i Försoningens ämbete än att vigas av Antje Jackelén eller någon av hennes kollegor. Guds folk kan inte vara utan vare sig försoningens ord eller försoningens ämbete.

Bengt Birgersson

Lämna feedback

  1. Inte valt något?
  2. Rubrik(*)
    Glömt ange ämne?
  3. Lämna dit inlägg(*)
    Glömt skriva något?
  4. Namn
    Ogiltig inmatning
  5. Email
    Ogiltig inmatning
  6. Lösen (1234) för att undvika spam(*)
    Ange 1234 som lösenord för att skicka

Sök på sidan