Varje kristen, döpt och troende, är här i världen en utpost för Guds rike. Hör Du till dem i vår tid som sätter ditt hopp Jesus Kristus, då är du den himmelske Faderns älskade barn som Han välsignar och beskyddar och som han gärna lyssnar till när du ber. Du är en del av Kristi kropp och därför kan Jesus göra sin rättfärdighet och sitt liv närvarande här i tiden och rummet genom dig. Sedan ditt dop och bekräftelsen av din tro är du också den Helige Andes tempel.

Därför kan du vara någonting som annars hade varit omöjligt: salt och ljus i världen. Sanningen som den Helige Ande vittnar om har då börjat lysa upp dina tankar och prägla dina ord; Hans vilja har börjat forma din vilja och Han som är kärlekens Ande har börjat ge Dig kärlek till Gud och medmänniskorna. När det här sker med en människa har Guds rike kommit till henne, och där hon går fram kan Guds rike gå fram med tröst och befrielse för andra.

Men långt ifrån alla blir glada: Det finns en ovän som gör allt för att bekämpa Guds rike. Denna världens furste är visserligen dömd och han vet att hans tid är kort, men ännu är domen inte verkställd och tiden är inte slut. Där styr och leder han världens barn långt mer än någon vill tro och tänka; dessa som aldrig fötts på nytt och som inte lyssnar till Guds ord i tro. Den onde verkar oupphörligen i smått och stort för att Guds barn ska bli motsagda, uteslutna, tystade och röjda ur vägen.

Men de utposter för Guds rike här i världen som varje omvänd kristen är, angrips inte bara utifrån utan även inifrån. Inget Guds barn är osårbar för frestelser, ingen uppnår syndfrihet, ingen är helgad rakt igenom. Kvar inom varje kristen, samtidigt med den nya människa som fötts med Kristus av den Helige Ande, finns också den gamla människan: den är fallen och svag och bortvänd från Gud. Därför är varje bekännande kristen inte bara en utpost för Guds rike utan även en angreppspunkt för Satans rike. Den onde viskar in i Guds barns tankar så att de sanningar som de har lärt av Guds ord förvrids och förvänds och blandas med hårfina vantolkningar och till slut med grova lögner och falsk lära. Där är sanningen är fördunklad och förvriden, och där påverkar lögnen och den falska läran själva viljan. Att den onde påverkar viljan för att leda Guds barn till synd hör till den ständiga belägringens villkor.

De verkligt allvarliga sprickorna i muren åstadkommer den onde på Guds utpost, Guds barn, när de under inflytande av den falska läran förnekar sina synder istället för att bekänna dem.

Den onde kan också förställa sin röst så att han till förvillelse låter lik Guds Andes röst och upplyser den kristne om syndens skuld och syndens straff. Om syndens förlåtelse säger Satan förstås inte ett knyst. Blir den kristne av Guds Ande påmind att Jesus med sitt blod betalat fullt pris för alla människors alla synder, så börjar Satan tjata om att bara den som bättrat sig tillräckligt och ångrat sig tillräckligt och gjort sig tillräckligt ren har rätt att be om Guds nåd och tillgift. När vägen till upprättelse framstår som tillräckligt lång och svår vill Satan få ett Guds barn att ge upp och i förtvivlan sätta sig i ”mörkret där utanför”. Då slocknar tron, då upphör bönen och då tystnar lovsången.

Med fastlagssöndagen och askonsdagen inleds fastetiden i Kristi kyrka. Den kan utformas på olika sätt i olika kyrkor och församlingar, men syftet med kyrkans fasta är att utsatta och vacklande utposter för Guds rike ska undsättas och förstärkas.

Kraften i fastetiden växer fram ur den bibliska verklighetsbeskrivningen av den andliga kampen. Där förlorar Satan överraskningsmoment. Upprustningen sker när en kristen intensifierar sitt bruk av Guds ord genom att hon läser det mer och uppmärksamt, och lyssnar till det och tar det till sitt hjärta. Då händer samtidigt två saker – Guds ord driver bort dimridåerna så att sikten blir klar. Människan ser öppet och klart sina dagliga synder och brister just som Paulus gjorde enligt Romarbrevet 7:19: ”Det goda som jag vil det gör jag inte men det onda som jag inte vill det gör jag.”

Men genom att på nytt följa med Jesus på kärlekens väg upp till ­Jerusalem, upp i den övre salen, ut i natten till Getsemane, med till de mäktigas palats och till slut till det skamliga korset på Golgata, så blir det också på nytt klart för varje kristen att Jesus inte led allt detta för att Satan skulle få fortsätta att leka med oss för att sedan plåga oss. Utan han gjorde det för att jag skulle vara hans egen, bli kvar hos honom och leva hos och med Jesus som en fri och frälst människa, frimodig i den rättfärdighet som han skänker mig och delaktig i hans seger.

När detta står klart för en Jesu lärjunge kan han frimodigt och kompromisslöst befalla djävulen att flyga och fara både med frestelser och med förtvivlan: ”Gå bort ifrån mig Satan.”

När den Helige Ande får handla så med kristna, blir de ointagliga fästen. Från dessa befästa utposter kan böner stiga upp som möts av mäktiga bönesvar, och kallelsen att vara salt och ljus förverkligas med förnyad kraft.

Så tillkommer Guds rike på jorden genom enskilda kristna och församlingar. Där människor låter Guds ord säga dem sanningen både om dem själv och om Jesus, tvingas denna världens furste på reträtten.

Fastetiden 2017 är en nådens och möjligheternas tid för Guds barn i Sverige. Låt oss ta vara på den.

Fredrik Sidenvall

Lämna feedback

  1. Inte valt något?
  2. Rubrik(*)
    Glömt ange ämne?
  3. Lämna dit inlägg(*)
    Glömt skriva något?
  4. Namn
    Ogiltig inmatning
  5. Email
    Ogiltig inmatning
  6. Lösen (1234) för att undvika spam(*)
    Ange 1234 som lösenord för att skicka

Sök på sidan