Boken ”Efter folkkyrkan – en teologi om kyrkan i det efterkristna samhället” av Patrik Hagman forskare vid Åbo akademi har rönt mycket uppmärksamhet. Nedan recenseras den av teol dr Tomas Appelqvist. Han finner i boken en ärlig skildring av folkkyrkans kris samtidigt som han menar att lösningsförslagen har allt för lite med den nordiska kontexten att göra. Appelqvist hävdar att Hagman hjälper sina läsare att ”drömma sig bort från de problem som de facto råder inom folkkyrkostrukturen”.

 De nordiska folkkyrkorna ställer mycket låga krav på sina medlemmar, samtidigt som de i sin marknadsföring ger en lång rad argument för allt gott som de gör i samhället. Patrik Hagman (förkortas PH) vill med sin bok dels föra en allmän teologisk diskussion, dels analysera den aktuella folkkyrkosituationen. För PH är det en viktig utgångspunkt att kyrkans kris är teologisk, inte sociologisk/organisatorisk, som kyrkan själv ofta skildrar den som. Hans teologi gäller för ”den kommande förenade kyrkan” (sid 21), vilket innebär att hans bidrag inte är tänkt att vara specifikt lutherskt, trots att han vänder sig främst till folkkyrkan och dess medlemmar. På så sätt har boken mycket gemensamt med den del av den så kallade ”nya ekumeniken” som kraftigt har influerat vissa personer och grupper inom Svenska kyrkan med stor medial genomslagskraft.efter-folkkyrkan
I bokens andra kapitel tecknar PH ett fullt realistiskt framtidsscenario, där kyrkan fortsätter att tappa medlemmar och inflytande i samhället under tiden fram till år 2030. Ekonomin försämras och frivilligengagemanget sjunker. Parallellt med detta konstaterar han att det idag är en allt mindre grupp som anser att traditionella teologiska läror om uppståndelse, treenighet och frälsning är avgörande för att man ska kunna kalla sig kristen. Istället har fokus kommit att riktas mot frågan om äkta och självutgivande kärlek.
”Den så kallade lutherska tvåregementsläran” (kap 3) bär enligt PH en stor del av skulden till kyrkans begränsade handlingsutrymme i dagens norra Europa. Att tydligt skilja mellan andliga och världsliga frågor är enligt PH en sorts lutherdom som uppstod i 1800-talets Tyskland och som inte har så mycket med den ursprungliga lutherdomen att göra. Hagman har delvis rätt i att åtskillnaden mellan lag och evangelium, samt mellan världsligt och andligt drevs till sin spets under 1800-talet, vilket skapade en förandligad och formlös kristendom som inte stämmer med de ursprungliga lutherska avsikterna. Tyvärr ges dock ingen bild av hur en äkta luthersk position i de frågor som boken behandlar skulle kunna se ut. Detta är en stor nackdel, eftersom det trots allt är en luthersk kyrka som boken vänder sig till.


Teologiska influenser från Nordamerika
Den som vill tala om kyrkan utifrån en minoritets­situation kan enligt PH inte utgå från det lutherska tvåregementstänkande. I syfte att utveckla de redskap som behövs i dagens samhälle vänder han sig istället till den anabaptistiske teologen John Howard Yoder (1927-1997). Tron på Kristus skall vara den enda normen för etiskt liv och Yoder är därför negativ till att dela upp livet i olika etiska sfärer (som andligt och världsligt regemente), där vissa delar ses som högre eller mer kristet genomtänkta, medan andra delar kräver betydligt mindre kristen bearbetning. Det är helt fel när kyrkan anpassar sig till världen.
Denna sammanblandning av kristet och hedniskt går enligt PH tillbaka till den tidpunkt när kristendomen blev dominerande religion i Romarriket. Kyrkans kompromissande samarbete med staten har sedan fortsatt i olika former ända till nutiden. PH kallar det för ”fortfarande-teologi” när man från folkkyrkans håll försöker attrahera medlemmar och blivande kyrkoarbetare genom att visa hur stark kyrkan fortfarande är i numerärt hänseende. Istället för att tänka teologiskt börjar kyrkan ofta tala med den rådande maktens språk, vilket PH kallar för corporate bullshit (s 159), struntprat.
Stanley Hauerwas (f 1940) är den andre av PH:s huvudteologer. Hauerwas utformar medvetet sin teologi som en blandning mellan radikal frikyrklighet och en högkyrklighet med tydlig dragning åt det romersk-katolska. Han betonar att kyrkans kallelse är att vara ett heligt folk. Det nära sambandet mellan Kristi historiska kropp och ”kyrkan här och nu” är en urkristen tanke som kommit alltmer i skymundan från 1200-talet och framåt. PH hävdar därför att det synliga och konkreta som kyrkan faktiskt gör (som nattvard och syndabekännelse med avlösning) är mycket viktigt.

Kyrkan som något radikalt annorlunda
Mot denna bakgrund pläderar PH för att kyrkan måste framhäva sin särart och att den tydliga uppdelningen mellan anställda och inte anställda inom kyrkan måste ifrågasättas. Hur kyrkan ska kunna samlas kring de centrala kristna handlingarna är därför en av de viktigaste framtidsfrågorna. PH tar dock bestämt avstånd från tanken att låta människor välja församling fritt, eftersom en sådan ”frihet” endast skulle späda på nutidens individualistiska konsumtionstänkande, även i vårt kyrkliga agerande. Det är glädjande att läsa att PH tar avstånd från denna helt obibliska tanke, som tyvärr vunnit insteg även i vissa så kallade bekännelsetrogna kretsar.  I den kyrkliga struktur man verkar i har man sin kallelse i den församling man formellt tillhör. Tanken på det ”fria församlingsvalet” har i sin tur lett till att frågan om kyrkogemenskap blivit så dåligt bearbetad. Samtidigt betonar PH att det är viktigt att kyrkan bygger sina strukturer som ett annorlunda sätt att leva i jämförelse med samhällets maktstrukturer.
Bokens styrka är utan tvekan att flera huvudtankar hos internationella teologer i nutida teologi görs enkelt tillgängliga på svenska. Till detta kan läggas att den problematiska nutidssituationen inom folkkyrkan är skildrad på ett ärligt och delvis klargörande sätt. Ärligheten märks främst i hur tydligt den nya ekumeniken åsidosätter reformationens läroavgöranden till förmån för frikyrkliga och påveorienter­ade kyrkotraditioner. De som har ledande positioner inom folkkyrkosystemet, som ledare inom väckelserörelser eller som teologer bör läsa boken som en hjälp att få upp ögonen för handlingsmönster som ter sig extrema för de flesta kristna i världen, men som blivit vanliga i Norden på grund av vår tradition med passivt kyrkomedlemskap.

Behovet av fördjupad analys
Den största svagheten är författarens bristande kunskaper om luthersk teologi och de lutherska traditioner som under lång tid faktiskt har försökt hantera de problem som boken behandlar. De ”lösningsförslag” som förs fram har därför väldigt lite med den nordiska kontexten att göra; PH skulle troligen förespråka i stort sett samma kyrkotänkande även om han hade skrivit till pentekostala eskimåer eller romerska katoliker i Filippinerna.
Till detta kommer att boken ger ett ”utifrånperspektiv”, även i analysen av folkkyrkan. ”Kyrkans kris” anses till exempel vara en självklarhet, trots att det finns mycket som tyder på att en majoritet av medlemmarna inte alls känner av något krismedvetande och verkligen inte vill att kyrkan ska förändras i en riktning där teologi får spela större roll. Vi kan till exempel ta det pågående ärkebiskopsvalet i Svenska kyrkan som ett exempel på detta; i de frågor som PH:s bok behandlar har samtliga kandidater i allt väsentligt samma grundsyn. För vanliga lekmän ger boken därför ingen egentlig vägledning, även om den kan ge kortsiktig inspiration kring en rad enskildheter.
Dessutom kan PH själv sägas göra samma fel som han beskyller folkkyrkan för, eftersom han skjuter teologiska frågor om frälsningslära och uppståndelsens historiska fakticitet åt sidan till förmån för frågor om kärlek, verksam i tjänst för nästan. Ett tydligt tecken på detta är att han mycket sällan hänvisar till Bibeln för att finna stöd för sina resonemang, utan istället skapar sina argument i den kritiska samhällsanalysen. Det verkar som han är mer intresserad av att hjälpa folkkyrkan att överleva som organisation än att utveckla de medel som skulle behövas för att Kristi kropp också i framtiden ska kunna framträda i synlig gestalt i norra Europa.
I utvecklandet av sådana medel måste lutherska tolkningar ges en betydligt större vikt än PH känns vid. Först då, när talet om kärlek och nästantjänst på nytt får en tydlig koppling till det bibliska rättfärdiggörelsebudskapet, ”tron allena”, har vi skapat ett trovärdigt alternativ till de ideologier som idag har ockuperat folkkyrkostrukturen. När lutheraner talar om att Guds folk samlas kring ordet och sakramenten är det först och främst i syfte att människor ska ryckas ur djävulens grepp, komma till tro och sedan bevaras i rätt tro, lära och liv. Boken ger därför ingen egentlig hjälp till dem som vill sprida Kristi kärlek i vår nordiska kontext; istället leder den, trots att syftet är det rakt motsatta, till att den läsare som önskar en bättre kyrka får hjälp att drömma sig bort från de problem som de facto råder inom folkkyrkostrukturen och därmed kanske sjunka djupare in i den andliga slummer som är det verkliga hotet mot kyrkans framtid.  

Lämna feedback

  1. Inte valt något?
  2. Rubrik(*)
    Glömt ange ämne?
  3. Lämna dit inlägg(*)
    Glömt skriva något?
  4. Namn
    Ogiltig inmatning
  5. Email
    Ogiltig inmatning
  6. Lösen (1234) för att undvika spam(*)
    Ange 1234 som lösenord för att skicka

Sök på sidan